Vårt hem blev en crime scene idag. Jag har mina misstankar om vem som begick mordet, men I can walk you through it. True story.
Jag kom in i huset efter att ha hämtat på Bystugan. Leod hade fått paket på posten så han var på glatt humör (när han väl fått brevet) så han och hans syskon gick in i köket för att undersöka paketen.
Vi träffade vår vaktkatt Kezia och hon sa inte så mycket utan gled omkring lite som vanligt.
Plötsligt hörde jag ett ljud uppe från barnens rum så jag gick dit. Det var ett krafsande ljud, och jag insåg att det förmodligen kom från katten. Vi har tänkt hålla henne ute från sovrummen, men jag hade tydligen glömt stänga dörren imorse innan vi åkte till jobben, så jag gick upp för att hämta ut henne igen.
Väl uppe möttes jag som sagt av en crime scene. Offret gick inte att rädda, och determined from rigor så hade den varit död en liten stund. Offret hade varken wallet, ID eller cell phone på sig så det var svårt att fastställa dess identitet. Jag såg dock att det var en talgoxe, kanske någon av de lokala fåglarna.
Det fanns spår av struggle - fjädrar överallt!
Förövaren var fortfarande på platsen och gripandet gick lätt tillväga. Mina MISStankar bekräftades och sen var det bara conclusionen kvar:
Fågeln måste ha lockats in i huset genom ventilationsröret i tvättstugan. Det är ett öppet rör och för en liten talgoxe var det väl som att krypa genom Söderledstunneln. Väl inne måste den ha blivit lite förvirrad och tänkt att den skulle kunna flyga ut genom fönstret - men olyckligtvis för den så brukar vi lämna fönstren stängda under dagtid.
Vi MISStänker sedan att vaktkatten har tagit i med hårdtassarna och avslutat det som rutan påbörjat. Det går inte att hävda självförsvar, för när jag hittade katten uppe i rummet så höll den på och bollade med talgoxen som bäst - utan riktiga känslor för ånger. Man kan säga att hon såg ganska nöjd ut, vår vaktkatt, när jag tassklovade henne och ledde ut henne i hallen för att hämta en body bag till fågeln.
Sedan kom städpatrullen in och dammsög fjädrar över hela huset..
På tal om CSI så frågade min Husfru idag "om jag var tvungen att välja mellan Kavelmora Ink, Facebook eller Twitter - vad skulle jag välja?"
Precis det har jag tänkt på idag. Kanske har det lite med Skärmmannens feedback från igår att göra, men jag har faktiskt tänkt på precis det! Han tyckte att jag skulle skala bort allt runtomkring och bara fokusera på en sak, men jag vet inte. (Nu har jag ju skrivit så mycket så nu har han väl slutat läsa, annars kanske han hade haft svar..)
Det är ju bara så svårt att ta bort det man gillar.
Och eftersom jag har så svårt att ta egna beslut tänkte jag starta en omröstning här. Så får Du bestämma.
måndag 11 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skala inte bort! Ditt skrivande förgyller min vardag. Mycket.
SvaraRaderaOch förresten, den där Skärmfiguren behöver inte läsa det som nu inte passar? hrmpf
SvaraRaderaThanks Doc. Jag vet att modeinläggen är sparsmakade men jag ska försöka där också.
SvaraRaderaMen på helgerna ska jag dra ner alltså? Ja, du måste ju få vara ledig nån gång… ;)
Skriv käre vän, det är en sann fröjd att följa dina tankar! Får nu bara se till att finna en liten strimma synkad fritid någongång så vi kan ses IRL också...
SvaraRaderaJa, Tidningsmannen, det måste vi. Vet du, jag har ännu inte provåkt er Silverbil! Den du! Tål att tänkas på…
SvaraRaderaMed din blogg är det lördag hela veckan!
SvaraRaderaÅhå! Är det så det känns? Tack som bara den - jag blir glad. Och lite varm. Och då har vi inte ens satt igång golvvärmen i badrummet (fast där sitter inte jag...) Hoppas slottsmaten ger dig inspiration att komma med tips till min kokbok!
SvaraRaderaGarvar ihjäl mig!Ännu en blogg att bli beroende av då...tack... Lyckades lotsa mig hit via fejjan via Åsa via jag vet inte vad...
SvaraRaderaHälsningar från en Blå fröken som "inte lyckades få hem alla hästar till stallet" i tid nog för att koppla ihop dig med rätt plats, barn och namn i tid...sorry
Härligt Cardau att du gillart! This is what you get på Kavelmora Ink, varken mer eller mindre. Och du behöver inte be om ursäkt…
SvaraRadera... och välkommen!
SvaraRadera