101010

Det är fint där vi bor.
Vi bor på landet med skogen runt knuten.
Idag var det en fin dag och vi hade planerat att göra något särskilt.

Vi hade ambitionen att få Leonard att sluta med napp idag. Vi tyckte att det var dags för det och vi har pratat om det ett tag. Då det har varit något turbulent här hemma den senaste tiden (typ 1,5 år) har vi inte velat pressa honom till detta, men nu kände vi att det var dags.

Han tyckte också det. Sa han i alla fall...

Vi har ju pratat förut om att vi ska skaffa ett nappträd och det fanns ett ställe. "Stenugnen". Där skulle napparna hängas upp, och så skulle det vara så.

Jag berättade för honom i morse att jag slutade med napp när jag var i ungefär samma ålder som honom, och som jag minns det (har fått det berättat för mig) så gick min napp sönder (för att mamma klippte hål i den) och tillslut så fanns den inte längre!
Leod höll inte med: "Kanse det vaj så att du hade nappen och så glömde du den nånstans och då fick du sluta med napp föj att den inte fanns längje. Kanse vaj det så?"
Ja, eller så var det som jag sa från början att den gick sönder...

Hursomhelst.

Vi packade ryggsäcken med kaffe och mackor och så tågade vi iväg över nejderna. Tur att Stenugnen bara ligger ett par hundra meter bort, för Sig/Hen var inte så promenadsugna...
Solen sken och det var så där höstigt svalt i luften. Tystnaden i skogen stördes bara av... oss. Men det var trevligt!
När vi hittat Stenugnen satte vi oss ner för att börja fika och det är mycket få saker som knäcker att fika i skogen. Kanske inga, när jag tänker efter. Ja, iofs ska det väl helst inte spöregna småspik - då är det mysigare att vara varsomehelst hellre än i skogen, men det var inte nåt problem idag.

Jag var nervös, och Husfrun likaså.
"Du vet väl nu Leonard att vi ska lämna napparna här? Du får ju ingen napp ikväll när du ska sova, kommer du ihåg det nu då?"
"Ja det görj ja. De kommej ju hänga häj! Vid Stenugnen. På napptjädet."

Vi andades ut. Lite. För vi känner vår son. När vi tidigare pratat om att han ska sluta med napp har han först sagt att det är okej, för att nästa sekund (när han insett allvaret) säga att han ska ha napp tills han fyller åtta. Eller för evigt. I hans värld är det väl ungefär lika länge...

Det gick smärfritt. Vi tog våra kort och sen gick vi hem för att äta lunch. Här nedan ser du hur det gick till väga.



Stor ring: Hus.
Liten ring: Stenugn.





Innan cermonin.





Info för arkeologer och svampplockare.



Undra hur länge lappen kommer sitta kvar?

Sen åkte vi på Glada Timmen. Det roligaste, enligt vår äldste son, var Amarillo (en hårig, gul figur) när han berättade att han ätit 20000000 bullar häromdagen. Det tyckte jag var roligt, jag med.

Där, förresten, på Glada Timmen, träffade jag en person som tydligen har läst här förut (Skärmmannen) - och hans kritik var hård men rättvis. Hård för att den var hård och rättvis för att den bara riktades mot mig. Jag tar till mig den kritiken och ber här om ursäkt. Förlåt. Jag ska försöka. Men jag kan inte lova nåt.

En sak till. Bilen är INTE till salu. Eller iofs, det kanske den är...

En sak till. Han somnade. Utan napp.