Glassbilen

Nu kör vi igen, här på Kavelmora Ink.
Det finns ju så mycket att berätta, allt roligt som händer på dagarna. (Och tråkiga saker får också hända, självklart.)

Men det här är lite kul att tänka på.
Du har väl märkt att det är vinter här i Sverige. Nu har jag tydligen haft läsare i Argentina, USA och Spanien (men du har ju åkt hem till Finland igen) så för er kanske jag måste berätta att det är vinter nu.
Svenska vintern är ju lite av det svalare slaget, nu sen the global warming satte igång igen.

I Kavelmora är det typ -20 idag. Och vilken bil är det som stannar till här utanför och trudeluttar? Du gissade nog rätt.

En kompis till mig, en av mina tre kompisar från åttan, som jag helst inte vill kalla vid namn men som vi för sakens skull kan kalla Mima körde en gång en glassbil.
På sommaren.
Som jag förstår det så åker de som kör glassbil långa sträckor ibland, särskilt om man har ett distrikt i den norra delen av Sverige.
Ett sånt distrikt hade min kompis, och som jag förstod det på hans berättelse som jag tänker dela här så hade han precis stannat för att sälja glass till några kunder.
Jag har för mig att det gick bra men att det sen ville sig så illa att han klämde sitt ena finger. Det kan ha varit i bildörren, och ont gjorde det.
Åh vad det gjorde ont! berättade Mima för mig.
Och det enda han kunde tänka på var hur han skulle kunna få tag på is att kyla ner sitt klämda finger...

Hoppas inte glassbilschauffören här utanför klämde sig idag.