söndag 15 maj 2011

Dagens Caféskola. Om relationer.

Våren är här. Eller ska vi sträcka oss till att sommaren är här?
Hursomhelst så märks det att det är sommar i luften. Man kan till och med märka kärleken som brukar spira den här tiden på året, och det är så härligt.
Men vi på Caféskolan märker att det finns en osäkerhet hos vissa som är ny-ihop med varandra. Vi på Caféskolan ser såna saker och vi tar vårt ansvar att ge tips på hur man kan göra saker och ting rättare, och idag ska vi prata om hur nya relationer kan frodas på caféer.

Det är så underbart när unga och äldre kommer in för att fika ihop. Sen den här härliga, tafatta, fumliga hålla-handen-attityden som är sådär pirrande - är den inte priceless?

Men så kan det bli lite känsligt. (Jag brukar hålla en låg profil, så det är inte mitt fel den här gången att det kan bli lita märklig stämning på andra sidan disken.)
Tänk så här:
Tjejen eller killen står längst fram i ledet av människor. Den som denne person tycker om står precis bakom. Den första personen beställer vad han eller hon vill ha och Baristan lastar upp det på brickan. Personen bakom beställer också vad han eller hon vill ha - och nu kommer ett problem upp.

Betalningen.

Det är tydligt att turturduvorna inte har gemensam ekonomi. (Vi Baristas ser sånt.)
Den som står först i kön vet inte om han eller hon ska bjuda sin älskade vän på fikat och vänder sig lite osäkert till den som står bakom och frågar om han eller hon ska bjuda på fikat.
Naturligtvis så säger den som står bakom i kön att: "Nej, nej, inte behöver du göra det! Jag kan betala själv..." och så växer problemet. Helt i onödan.

Varför växer det? kanske du undrar.
Jo, det växer eftersom han eller hon som står först i ledet av männsikor nu måste välja om han eller hon ska betala ändå varpå hon eller han bakom i kön kanske säger "..Mäh, jag sa ju att JAG kunde betala för mig.." och det är ju inget man vill höra.
Om han eller hon väljer att inte betala så kan det ju verka som om han eller hon är lite snål och glad att slippa pynta för den person som han eller hon kanske kommer att bilda familj ihop med. (Ja, Baristas brukar dra slutsatser lite raskt ibland..)

Finns det nån lösning på problemet då?
Har vår yngre son krulligt hår? Kör jag ibland en grå bil? Gillar min fru choklad mer än livet självt?
Ja.
En jättelätt lösning, och varsågoda - här får ni den gratis (eller om ni vill betala för den så går det bra att posta lite pengar till mig):
Du som står först i kön, fråga inte om du ska betala din älskade väns fika eller inte. Bara gör't. I nio fall av tio så blir den personen bakom dig i kön glad och oddsen ser ju ganska säkra ut då, så våga chansa. I det tionde fallet av tio så kanske han eller hon blir sur men då kan du alltid säga att han eller hon bjuder nästa gång.
Win-Win.

Känns det klart så? Ni är alltid välkomna med frågor, det vet ni väl?

4 kommentarer:

  1. Vilken trevlig blogg!

    SvaraRadera
  2. Tack! Vad trevligt att du tycker det, käre läsare. Hoppas du ska trivas.

    SvaraRadera
  3. bra och viktigt inlägg.
    Men klurigt.
    dels så är det ju så att den yngre generationen som det ofta handlar om inte har så feta bankkonton. Det svider kanske lite för mycket att betala för båda.
    Men isf kanske man inte skulle ha gått på cafe i första hand.

    men du har rätt. Först i kön betalar. alternativt kan den bakom hinna före och hojta. Jag betalar allt.
    Först till kvarn alltså!

    /D

    SvaraRadera
  4. Du har som vanligt väldigt rätt i det här att man kanske inte har det så fett ekonomiskt, när man är ung och tu. Men betänk att många av Caféskolans inlägg är baserade från ett café där kaffet kostar tian, latten tjugan, bugetten tjufemman med mera plus. Men det finns ju andra fik (har jag hört).
    Ibland blir det också bråk i kön, oftast när det inte är amorösa par som umgås. Om vem som ska betala.
    Då brukar jag skoja och lite argt säga att de får sluta upp med att bråka! Det är kul att se när de hajar till - och ibland så faller skämtet i god jord. Lika spännande varje gång...
    Och nästa gång du och jag fikar så bjuder jag. Punkt.

    SvaraRadera