Head huntad

Ni vet väl att jag har som en dröm att bli head huntad? Om ni inte visste det så vet ni det nu. Jag skulle vilja bli head huntad. För det vore både coolt och fränt och smidigt, eftersom jag söker jobb.

Ikväll skulle jag gå ner till Mästersnickaren A. Blomid för att kolla på fotboll. Det är nåt vi brukar göra. (Och ett tips till dig som har ett intresse - se till att din granne har samma intresse för det är så sjukt smidigt om man ska göra det här intresset tillsammans och så behöver man bara gå typ 30 meter.)
Så ringer min fru. (Som för övrigt har skrivit världens finaste blogginlägg idag. Jag är partisk, jag vet. Men det är sjukt bra - så läs! Och kom tillbaka hit sen om ni orkar.) Jag tänker såklart att nåt barn har vaknat och så måste jag komma upp och så kommer jag inte få se nån mer fotboll och så vidare...

Men det var ju inte det. Det var en vän till oss som hade ringt till henne för att berätta att hennes kille hade en ledig tjänst där han arbetar. Och så hade de tänkt på mig.

Jag är ju inte den som är den som är kräsen, ibland. Utan jag tar det lite som att jag har blivit head huntad. Men jag har inte fått jobbet än. Jag har inte ens sökt det. Det ska jag göra nu.

Men det ni kan få göra när ni läst Helenas inlägg är att hålla era tummar. För jag vill verkligen ha det här jobbet. Och om jag fick det skulle det vara som att jag blivit head huntad till det. Typ.