Man går hela dagen och bara väntar på att få den där utmärkelsen "Världens sämsta pappa", och så kommer den inte.
Men man fortsätter.
Och det är inte pappans barn som är bekymret, egentligen. Även om det är enkelt att låtsas som att det är deras fel. Men det är det inte.
För de är barn.
Förkylda barn, förvisso.
Jag är en trött dagdrivare. Eftersom det var vilodagen idag så hade det egentligen inte spelat nån roll att jag är en trött dagdrivare, men då hade det underlättat att vara ensam.
Fast det vill jag egentligen inte ha som ett alternativ. Jag vill bara ha lite energi.
Men nu ska den här dagdrivaren söka lite olika jobb.
För den här dagboken börjar bli lite långrandig. Och tråkig.
söndag 4 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Okej, som en senfärdig fru har jag nu läst dina senaste inlägg. Det gör ont i mig när du med så ömma och väl valda ord beskriver det vemodiga. Eftersom jag vet att du är en sådan toppenkille. Precis som alla som läser den hör bloggen redan VET. Alla förstår detta solklart, utom ... Eh, ja, DU! Men any arbetsgivare skulle vara LUCKY to have you! Kanske tar du till dig av mina ord bättre när det står på Interrnet? Och så är du mina fina man. Fina, fina man.
SvaraRaderaOkej, men tack. Nu kanske jag inte glömmer direkt.
SvaraRadera