Min farbror Sten

Det här är min farbror Sten.

Han hänger inte så ofta på internet. Han gillar nog kanske inte att jag skriver om honom - han ville helst ha betalt när han märkte att jag tog kort. Men jag skriver ändå.

Han är en av min pappas yngre bröder. Han bor i Skansnäs, byn där han och min far föddes. Och växte upp. Det är ingen stor by.

Farbror Sten har alltid varit spännande. När vi hälsade på min farmor och farfar brukade han dundra in i köket, sätta sig vid köksbordet och plira. Han säger "hemmeligen" ofta. Det har han alltid gjort. Där i farmors kök så la han sig ibland på golvet, för han har alltid haft ont i ryggen. Vad jag kan minnas. Han drack och dricker kaffe på fat. Med en sockerbit mellan tänderna.

Min bror berättade för mig om när han och mina storkusiner brukade cykla iväg till Farbror Sten på nyårsafton. Och hur Farbror Sten alltid bakade sockerkaka, även om det så var mitt i natten. Jag tänker att han bjöd på kaffe också, och att man drack det på fat. Eller så lyxade han med läsk, det tror jag säkert. Tydligen brukade de gjuta tennfigurer också, och det verkade så spännande. Jag fick aldrig vara med.

Ingen kan göra upp eld som min Farbror Sten. Det ser ni på bilden.

Jag har alltid haft en väldig respekt för min Farbror Sten. Men det vågar jag inte säga till honom.

I tisdags gick min bror och jag ner till honom för att kolla på fotboll, för han hade kanalen. Trodde vi. Men han hade alla andra kanaler, förutom fotbollskanalen så det slutade med att min bror facebookade, jag spelade angry birds och Sten kollade på Farlig Fångst på Discovery. Han bjöd på de godaste äpplena jag någonsin ätit. Det var en trevlig kväll.

I onsdags fick jag spendera lite mer tid med Farbror Sten. Han skulle hjälpa mig med att svetsa en grej, och jag fick vara med på ett hörn. "För å lär me'", som Farbror Sten sa. Han gjorde jobbet, jag kollade på. Jag passade på att njuta av tiden, för jag träffar inte mina släktingar så ofta. Jag höll mig ur vägen men försökte lära mig något ändå.

Han sa hemmeligen!! flera gånger. Men det blev bra till slut.

De börjar bli gamla.

Jag hoppas att han hörde att jag sa tack för hjälpen.