En Dagdrivares Dagbok. Del VI

Det här var dagen då jag för första gången på riktigt lämnade barnen i Bystugan för att bara vara sådär arbetssökande som jag kan vara.
Det här var dagen då jag insåg att jag, efter ett antal tweets i konversation med Tre's kundtjänst insåg att internetanslutningsknappen hade hoppat ur av sig självt. Och att felet inte låg hos Tre utan hos någon annan.
Det här var dagen då jag fick veta att jag i morgon kommer få besked om jag får ett jobb i morgon eller inte.
Det här var dagen då jag fick lite uppmärksamhet för min totala avsky mot påslakan utan hål i de övre hörnen. Tydligen engagerar den frågan lite, även hos andra.
Det här var dagen då jag kom upp ur min lilla svacka som jag haft de senaste dagarna.
Det här var dagen då jag hade fyra wordfeudmatcher igång.
Det här var dagen då jag fick lite ledigt efter maten och kunde åka till ett café, helt ensam (om man bortser från de andra kunderna). Kaffet var gott och servicen var god. De saknade brickvagnar och jag lämnade koppen och fatet på bordet, såsom Caféskolan har lärt mig.
Det här var dagen då jag åkte med Mästersnickaren till Kepsmannen för att kolla på fotboll.
Det här var dagen då Sverige vann med 5-0 mot San Marino.
Det här var dagen då jag skulle brygga kaffe och filtret vek sig och det blev som ett te i kannan. Ett te med kaffesmak. Fast svagt.
Det här var dagen när vår son frågade mig vad jag skulle göra, och när jag undvikande svarat att jag skulle iväg på en grej så kollade han på mig med sina kluriga ögon och konstaterade att jag nog skulle söka jobb. Eftersom jag såg så cool ut. Världens coolaste.

Ja, det var den här dagen det. En riktig dagdrivardag om du frågar mig.