Ett filosofiskt dagboksinlägg

Den här internetsidan är ju lite som en dagbok. Min dagbok. Som ni får läsa.
Jag har tänkt lite den senaste tiden på det här med internet och att alla verkligen kan läsa det jag skriver. Om de hittar hit till Kavelmora Ink. Inte ens språket behöver vara ett hinder, eftersom vi här på Kavelmora Ink erbjuder en översättningstjänst här till höger.

Det är lite samma med twitter. Det kan också alla läsa. För jag har inte låst den, som man kan om man säger saker som man inte står för i alla situationer.
Jag har inte heller stängt om min facebook. Först och främst så tror jag inte att så himlans många är intresserade av vad jag har att erbjuda, och sen så tänker jag alltid att jag kanske inte väljer att säga vad som helst. Eller lägga ut bilder på mig eller andra som jag inte känner mig trygg med. Bilderna alltså. De flesta människor är jag ganska trygg med. Eller ja.. det är inte alltid jag känner mig trygg, men det har mest med mig själv att göra.

Sen det här med att det kan bli sådana missförstånd när man kommunicerar på såna här sociala medier. Och särskilt om man som jag inte jobbar så hårt med smileys. Jag vet ju aldrig var mina kommentarer hamnar. Jag kanske uppfattas som en arrogant surgubbe? Vilket jag sällan är.

Men jag är lite nervös. Inför tisdagen. Intervjun, ni vet. Det kan vara därför jag kanske inte är lika kreativ som jag tror att jag brukar vara, på nåt av de här sociala medierna.

Men jag kommer nog tillbaka. Kanske om en kvart, eller imorgon. Och innan jag avslutar idag så måste jag bara få berätta att vi var på kalas idag och alla våra barn var klädda i denim. Och i morse sa Henry "Ingne" (eller hur man nu stavar det) som benämning på sin syster. Och Signe, hon ville ju inte vara sämre, så hon drog i med ett "Ahjó" när jag frågade vad hennes bror heter.
Så det kan nog gå vägen det här ändå.

Och jag hoppas att jag är tillräckligt tydlig i allt jag står för här på internet.