En Dagdrivares Dagbok. Del V

Ja, det börjar bli tjatigt. Jag vet.
Men det är inte det att jag inte vill ha ett jobb, för det vill jag verkligen! Så att jag kan komma tillbaka till den riktiga bloggen, där jag kan skriva om allt möjligt mellan himmel och jord.

Igår sökte jag ett jobb som handlar om service, lite ledarskap (där titeln på tjänsten inte var "chef") och kaffe. Känns så spot on så det är löjligt, men hur förmedlar man det? Jag är ju en ödmjuk kille som kanske brukar ha en tendens att sälja ner mig själv något. Typ.

Fast det var ju igår. Kväll.
Idag har dagen handlat mycket om Kavelmoravägens renovering. Maskiner av asfaltsläggarkaraktär har rumstrerat om här i byn och barn (och vuxna) har njutit av underhållningen.
I övrigt har det varit en ganska grå dag.

Jag är lite bekymrad över det faktum att finkaffe är så gott och att Wilfa verkar vilja jobba så mycket på dagarna. Mitt kaffekonto börjar trasseras och det känns ju lite olycksbådande - bara det vore ju ett skäl att jag finge få en inkomst, man vill ju ha råd med kaffe. Eller?

Förut, när jag var förvärvsarbetande men måndagsledig, brukade jag kalla det att jag var pastorsledig. Pastorer och präster brukar ha en tendens att var ledig måndagar (och det tror jag beror på att de har jobbat på vilodagen och behöver kompenseras genom att få vara lediga den traditionellt sett tristaste jobbdagen).

Men nu är jag ju bara dagdrivarledig. Fast det kommer jag vara imorgon ety då är barn hos dagmammor och jag kan ägna mig åt allehanda jobbsökande. Och tvättvikande. Och blankettifyllande. Och what not.