Blogg 100. Del VIII. Om skrivkramp och godissug

Dag åtta och redan lite kreativ ångest i den här utmaningen vi kallar Blogg 100.

Bådar extremt gott.

Ibland kan jag känna att det är oviktigt att berätta vad jag har gjort idag då det enda jag gjort har varit att kliva upp, brygga kaffe, klä på mig, steka pannkakor, skjutsa barn till kalas, handla, kolla på tv-spelande son och så småningom koka ägg till en torftig middag.

En vill ju att ens blogg ska innehålla nåt mer, lite substans, kanske humor och nåt att tänka på för den som läser.

Men det handlar väl som vanligt om det som de senaste åren handlat om. Dålig självkänsla och gamla invanda mönster där självklandran har varit väldigt vanliga.

Men det är väl igen dags att strunta i de tankarna. Det borde ju gå. 

Varför tror jag det?

Jo, jag har det ultimata beviset att jag nog klarar vad som helst: idag satt jag, världens mest notoriske sötsaksälskare, bredvid min son som åt lördagsgodis och även om han bjöd mig flera gånger tackade jag nej. Ett litet steg för mänskligheten men ett gigantiskt kliv för mig. Tro mig.

Och med det i tankarna inser jag att jag säkert kommer få till nåt inlägg här framöver. Kanske redan imorgon.