Det är en splitterny träskola som bjuder på nybilsdoft när du kliver in genom dörren. Jättefin. Och på tal om dörren så stod rektorn och hälsade alla välkomna när de kom in genom dörren.
Jag har ett ganska vanligt utseende. Lite svartmuskig men i dagens samhälle så innebär det mest att jag är så diskret som en man i trettiofemårsåldern kan bli.
Rektorn, som jag vid ett flertal tillfällen hälsat på - både med handslag eller/och diskreta nickningar - hälsade på oss och frågade om jag inte hade varit på det där första informationsmötet om skolan där i matsalen i våras eller när det nu än var, och det hade jag ju. Jag hade varit där och mest suttit och twittrat till två av de andra papporna som också var där och de ämnen vi suttit och fnissat åt var vargar, wi-fi, det påhittade materialet "plegel" och foliehattar. Inte trodde jag att jag hade märkts. Men tydligen så. Det var ju smickrande.
Och på tal om smickrande så var jag på en fantastisk humorföreställning i Stockholm i lördags. Där, i foajén, innan föreställningen, stod jag och var sådär förväntansfull som jag var, när en kvinna tittade på mig lite mer än vad folk brukar göra när de ser personer de aldrig har sett förut.
Märklig känsla, när nåt sånt där händer.
Ännu märkligare känsla när personen gör en ansats att hälsa och sen gör det med orden "Hej, visst är det du som är min optiker?"
När en då börjar förklara att det nog inte är så det ligger till, riktigt, och personen som hälsat ändå inte riktigt ger sig, så skapas det en mycket underhållande stämning. (Och tydligen så var det en ganska bra optiker hon hade träffat så jag behövde ju inte skämmas alltför mycket inför det faktumet heller.)
Ja, egentligen har ju de här historierna kanske ingenting med nåt att göra men men.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar