Förr hände det saker som triggade igång minnen som jag kunde berätta om.
Nu känns det lite som att jag har berättat alla skämt jag kan och alla små historier som jag nånsin lärt mig.
Ja, lite vemodig är jag nog allt. Kanske är det klassisk söndagsångest eller så är det bara gammalt vanligt vemod.
Om vi tar och håller tummarna att det kanske händer nåt berättansvärt imorgon och att jag hittar några passande ord vore det ju alldeles utmärkt.
Och så tar vi nya tag imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar