Polis, Polis, Potatismos

Blev stoppad av polis idag. I Borlänge, på väg hem från Kupolen - mammons tempel där alla var - med tre trötta och hungriga barn i baksätena på bussen. Jag har ju blivit stoppad av polis ett par gånger, och jag tänkte i det här inlägget lista mina toppstoppningar:

1. Första gången är ändå alltid första gången. Jag var på väg hem från... kanske Mikael Palmér eller Stefan Karlsson, kommer inte ihåg riktigt. Nej, det måste ha varit från Norrmalm eller nåt sånt, för jag bestämde mig för att köra Brännbergsvägen eftersom den var lite roligare än att åka genom det enda trafikljuset i Lse, fastän det var en omväg.

Visa större karta
Vägen är ganska bred och kurvan förbi Forsdalaskolan inbjuder lätt till att gasa på lite eftersom den ligger lite i uppförsbacke, om man kommer från Lasarettshållet. När jag kom runt kurvan, in på rakan mot djurparken ser jag de blå reflexerna - och reflexmässigt (roligt va?) så bromsar jag in. På den tiden använde jag inte heller så ofta kraftuttryck, men ett eller annat "skit" slank nog ur mig...
"Jaha, hur tror du det hade gått om vi hade haft laser ikväll?"
Ni må ana att jag blev ganska lättad när jag hörde de orden...
Att jag sen kunde visa min lilla papperslapp från DMV i Kalifornien utan att de ens reagerade är också ganska roligt...

2. Utomlands är ju lite speciellt när det händer. Här finns två kandidater, och i båda fallen är jag bara med på ett hörn - det är alltså inte mig som polisen vill åt.
2a. I Litauen på klassresa med Interconnect -98. Jag och Helena sitter längst bak i en mercedeslimo och Henrik är den som kör. Han blir stoppad av polisen och väljer det universella språket: Göteborgska. (Samma språk använder han när han och jag handlar strumpor på en marknad i Vilnius, men det är en annan story.) Han visste ju att de ändå inte skulle förstå honom om han pratade engelska, so why bother?
2b. I Minneapolis med Interconnect -99. Min namne och käre rumskompis Fredrik, Helena, Dale, Henrik och jag är ute och sightseear och hamnar vid ett gammalt fort. Där försöker Fredrik (inte jag) att klättra upp på muren runt fortet för att se vad som är innanför. Några minuter senare kommer sheriffen, och han är inte så nöjd med vad som vi gjort. Fredriks kommentar på det hela: "Åh så spännande med en kulturell upplevelse!" Man reagerar ju olika...

3. Den sämsta gången var förra våren. Nedanför Vilhelmina, på väg hem från Storuman med 50 mil kvar hem, alla barnen äntligen sovande och så står en farbror vid vägkanten med en kamera pekad mot oss! För sent inser jag att det inte är vilken farbror som helst, utan farbror blå som är på pengajakt (och kanske på trafikvettförbättringsmission). Det finns två sura grejer med den här storyn, varav den ena hade kunnat gottgöra åtminstone ett par hundra av de 2och8 som de ville ha, och det var att Leonidas sov genom hela eventet! Tänk om han varit vaken och fått se sin pappa kliva in i baksätet på den blåvita folkabussen, vilket minne för livet hade det inte varit? Nej, nu var det bara Helena som fick se eländet och det gjorde väl inte hennes dag. Inte min heller, men jag körde lite lugnare sen.

Sensmoralen är att det är roligt att bli stoppad av polisen när man har rent mjöl i påsen, tråkigt när man har smutsigt mjöl i påsen. Idag hade jag rent och fick godkänt på blåsningen. Yey.

/Detective Jim Brass, Las Vegas PD