Jag har idag på lite olika forum nämnt att jag fått en ny kompis på mitt jobb. Vi kan kalla henne Bettan.
Igår så räckte inte maten som jag inte fick äta till en matlåda till mig idag, utan bara till min husfru. Jag jobbar ju inom en bransch där vi har tillgång till förtäring så därför anmälde jag mig som frivillig att avstå den matlådan som fanns. Det hade säkert varit en god matlåda men den här gången blev jag utan.
"Har du ingen matlåda? Vill du dela min?"
Bettans ord gjorde mig glad. Minestronesoppa och pannkakor med blåbärssylt - det tackar väl ingen sansad människa nej till?
"Ja tack."
Jag blev mätt. (1,75 ca om vi ska hålla på med pappahumor så här på kvällskvisten.)
Jag tror jag kommer bli beroende. Bettan är min nya leverantör. Är det här början på min bana som narkoman?
Nej, inte om du frågar vår kära mamma. Hon har vetat hur jag är sedan länge tillbaka:
När vi bodde i Farsta så stod jag som ägare till en grön folkabuss. Den stod också. Mest stilla, men den hade potential. Jag saknade kunnande och det slutade med att den mest blev en börda för mig. Kanske var det den bördan som gjorde att vi var tvungna att åka på semester, I don't know, men vi gjorde det i alla fall.
Av någon anledning så var jag skriven hemma på Linnévägen under den här perioden av mitt liv för vips vad det var så ringde det i telefonen hemma i Lse och någon frågade efter mig.
Mamma svarade att jag inte var hemma och hon undrade vem som sökte mig.
Det var Nackapolisen.
Här har ni mammas första tanke:
"Nej, nu har Fredrik börjat med knark!¨Han har blivit kurir..."
Ja, det var vad vår kära mor tänkte om mig. Hon visste redan då att jag inte har någon karaktär och säkert kommer fastna i elände before you know it! Hon förutsåg att jag kommer att tvingas beställa dessa utsökta luncher som Bettan kan fixa, och hon visste redan då att jag inte kommer kunna säga nej.
För att klargöra för ironibefriade och sarkasmimmuna läsare vill jag bara säga att telefonsamtalet från Nackapolisen rörde den gröna bussen och att det var någon som slangat bensin från den. Jag var alltså vit som snö (knarkanspelning, eller?) vad gällde kurirskapet...
Knark i mat. Borde funka - men jag ska inte testa. Du kan vara lugn, kära mamma.
torsdag 22 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar