"Kör försiktigt"

Idag var jag servicebutler igen. Ledig kanske någon säger, men jag säger att jag jobbade extra, lite ideellt så här på fredagskvisten. Jag har ju viss rutin av arbetsuppgifterna och den här distansen som jag fått nu när jag jobbat i tre dagar var mycket behjälplig i mitt hanterande av mina chefer...

Vad hände mer då? Jo husfrun som sitter med utsikt över Stora Torget insåg idag att det är tivoli i stan, och tydligen såg det så mysigt ut när familjer gled omkring där i solskenet så hon tyckte att vi skulle komma dit och förlusta oss. Det tyckte da Vinci också när jag berättade för honom om planerna. Att jag aldrig lär mig att inte delge informationen för tidigt? "Ska vi åka nu?" fick jag höra kanske 218 gånger innan vi faktiskt åkte.

Men först däckverkstan. Det krängde lite i bilen och slog lite obehagligt även på vänster sida, så nu var det dags att byta sommardäcken fram. Vi kom fram till Olles Däck och fick då veta varför det hade krängt lite mycket nu på slutet: vänster fram satt lite löst. Dumt när man kör rally på dagarna för att hinna fram till jobbet i tid... Nu är det fixat och bilen rullar som den ska.

Sen tivolit. Vi köpte två biljetter och Leonidas började med att vilja åka tåget. Helena tog fram sin kamera och filmade glatt, som småbarnsföräldrar med en ny filmkamera gör. Det hon inte såg i displayen var tårarna som rann från äldste sonens ögon - också en klassiker, eller hur? Åkturen med Leonard som ende tågresenär tog slut efter 1,5 varv och vi gick vidare. Han fick faktiskt tillbaka biljetten och det var ju schysst!
Ett problem på det här tivolit var att alla åkturer hade max 50 kg för resenärer - och hör och häpna - varken jag eller barnens snygga mamma kommer under det strecket.
Men vi träffade en modig karusellskötare som var villig att riskera sitt jobb (och livet faktiskt) för att Helena och vår store son skulle få åka Dumboelefanterna tillsammans. De kom 2 varv. För att ändå ge tivolit en chans köpte vi en biljett till, för Leonard ville ju verkligen åka karusell. Som tur var så kunde vi lösa in den igen...

Men vi ville åka nånstans. Eftersom jag var ledig tänkte vi: Vi åker till Sågmyra! Har man en fin familj som jag har så vill man ju visa upp den för sina nya kollegor, eller hur? Sagt och gjort, vi åkte dit. Resultatet blev en fin, stor klädkasse till husfrun och bara fem nerdragna linnen på tjejavdelningen! Alltså bra med tanke på förutsättningarna. Vi träffade en annan tvillingmamma i butiken som tipsade om handledskoppel och det kommer vi nog att anamma när Hank börjar gå.

Det var kul att få visa upp sina nära och kära för de nya kollegorna. Det var också lite extra kul när vi sa hejdå till en av grabbarna och Leonard utbrister med sin ljusa stämma: "Kör försiktigt!"
Det kommer jag kunna göra imorgon i alla fall. Eller åtminstone säkert.
Med alla hjul fastsatta i min dagliga tivoliåktur.