söndag 17 juli 2011

Ett inlägg om svensexor och en del om Sveavägen

Jag kan ha varit med på svensexa för sista gången. Egentligen så är det väl due eftersom jag själv varit gift i typ hundra år, men ändå. Det är ju så roligt. Att umgås med grabbar, lite lagom hormonstinna (även om alla som var med igår var över 25 och gifta) och fulla av upptåg.

Igår handlade det om en kille som kallas Kakan. Jag hoppas han hade en bra dag - det är ändå såhär i efterhand det viktigaste. Att brudgummen har haft kul. Det är inte alltid så, jag vet och det är jättetrist. Och eftersom jag gillar roliga saker så tänkte jag lista lite olika svensexeminnen - både från min egen men också från andras. Eftersom det heter "what happens att svensexa, stays at svensexa" kommer jag kanske att ändra lite namn (om det behövs) på inblandade.

Here goes några minnen:
  • Jägarns indianoutfit och när han blev attackerad av kamphundar på Sveavägen. Samma svensexa som jag och han som gav namn till Thomaskurvan här i Kavelmora fick hjälpa en överförfriskad man upp till sin lägenhet i samma veva som Görel Crona frågade mig om vi skulle på maskerad. När vi som bäst kånkade på en hundrakilos farbror utan stöd i benen. Och med dålig andedräkt.
  • Min egen svensexa när jag blev haffad av mina kompisar som hade gömt sig i skafferiet på jobbet. Tänk 6-8 unga män i ett rum på tre kvadrat bland mjölpåsar, frukt och flingor.
  • Att han som namngav Thomaskurvan fick köra Cowboytema på sin svensexa och fick en mjukishäst när han gick in på Hästens butik på Sveavägen.
  • När Kakan igår iklädd sin Sumodräkt som gjorde att han fick en diameter på en kubikmeter gick fram till några personer sittandes på en bänk, frågade om det var ledigt där och sedan satte sig mellan dem.
Ja, det här var några minnen. Men inget blogginlägg är komplett utan sina kommentarer och det här är väl ett ypperligt tillfälle att dela med sig? Eftersom det här är en oerhört grabbig blogg så har det här inlägget bara handlat om svensexor, men jag tänker att det går lika bra att minnas möhippor också.

Och kom ihåg att det som sägs på Kavelmora Ink, stays at Kavelmora Ink.

6 kommentarer:

  1. Trevligt med svensexiga minnen.
    Tänkte frångå mina principer och fiska lite medlidande med att säga att ingen hade nån svensexa för mig. Jag är iofs inget stort fan av svensexor, åtminstonde inte de som tenderar att bli elaka. Men nog hade det varit skoj.

    Fast jag bodde kanske lite avigt till och hade kanske inte så många vänner. Nå nog ältande. Ville bara konstarera att det är viktigt med vänner...

    SvaraRadera
  2. Daniel - här kommer ett fång medlidande! Inge kul ju när det blir så där...
    Nej, Gudrun förbjude elaka svensexor, de är värdelösa. Jag gillar också bättre lågalkoholiga svensexor eftersom det då brukar kunna stanna på en bra nivå.
    Och även om jag inte ordnade nån svensexa till dig så är du hursomhelst min vän, och väldigt viktig för mig. Märker jag. Och gläds för.

    SvaraRadera
  3. Min kompis säger att det ska svida att gifta sig. Så jag bävar inför den dagen man är offer för svensexa själv, om den dagen kommer :).

    SvaraRadera
  4. Eftersom möhippor också var tillåtna här i kommentarsfältet så passar jag på. Jag tillhör den skaran som inte gillar tillställningar som går ut på att man ska göra bort sig och kände väl ingen större längtan efter att själv vara föremål för en möhippa.
    Jag blev superförvånad när jag blev kidnappad under en gudstjänst och bortförd av ett gäng tjejer. Det visade sig att jag skulle få en helt fantastisk dag och jag blir fortfarande varm i hjärtat när jag tänker på minnet.
    Min möhippa kom att bestå av äventyr på BodaBorg, inspelning av en schlagerlåt och mysmiddag. Aningen pinsamt var det att gå mellan aktiviteterna i kort, silverglittrig klänning, men i övrigt var det bara trevligt. Skönt när ens vänner känner en och vet vad man uppskattar! /Josefin G

    SvaraRadera
  5. Andreas - det får gärna svida lite för den som ska gifta sig, men det ska inte göra ont. Det är det som ska kittla lite innan man har sin svensexa/möhippa - ovetskapen om vad som komma skall!

    Josefin - Fantastiskt! Det som är härligast är just det du beskriver - att ens kompisar gör det som de tror en själv vill göra, och det är det som det ska handla om. Tycker jag. Ett härligt minne, tack för att du delade!

    SvaraRadera
  6. Snacka om att jag seglar in i den här diskussionen alldeles för sent, men jag känner att inget kan stoppa mig nu när jag är på tågresa. Så,några minnen:

    * Jag själv utklädd till militär. 24-hour crash course (stavas det så?) i lumpen. Det var nog så att jag var lite motvals, men det blir lätt så när resten av gänget käkar pizza och en själv kokar ihop nån påstådd kycklingröra ur en påse pulver och lite vatten. Löjligt kul tilltag, i alla fall i efterhand, men även då faktiskt. Ravioli till lunch dan efter (det var 1½-dagars minsann!) när resten grillade burgare. Humor.

    * För två veckor sen. Barbapapa-style. Vi ordnade en rosa onepiece och fyllde den med ett täcke och några kuddar. Voila, Barbapapa-svensexa. Hysteriskt roligt när BP agerade rondell-Barbapapa i gruvrondellen och en buss med en kycklingutklädd blivande brudgum sprang ut och gjorde Barban sällskap.

    * Svensexa i Hamburg. Engelska kamrater (som borde veta bättre, verkligen) kidnappade helt oengelskt blivande brudgummen varpå jag mötte upp på puben i Hamburg. När vi lämnade nämnda pub på fredagkvällen matades jukeboxen med fjorton (14) eurosar och knappen för "Is this the way to Amarillo" trycktes in motsvarande antal gånger (14). Humor. Sk hysteriskt roligt tilltag.

    * Svensexa Västerås-Ipswich. Objektet kläddes ut i för dagen utsmyckad vit CSI-overall varpå vi åkte till flygplatsen och åkte till UK och kollade Ipswich-Millwall. Det var så roligt att det var vansinnigt roligt. Särskilt vid ett tillfälle något senare på kvällen då objektet i fråga på ett språk med germanska förtecken kommenterade ett par passerande behag med följd att en örfil landade rakt i objektets väg. Mer kan inte avslöjas om detta så här på internet.

    * Svensexa tidigare i somras för SVTAncans bror som inför bröllopet sammanställde hysteriskt (jo, säkert) rolig musikvideo av dagen till objektets självinsjungna dunderhit.

    Bara roliga minnen om du frågar mig således! Inga sätta på tåget med enkelbiljett till Umeå eller liknande dumheter.

    Ursäkta längden, jag är klar nu. Tack för ordet.

    SvaraRadera