Dagens Caféskola. Om att stjäla energi och om att ge energi genom uttal

Dagens caféskola kommer beskriva en situation, där namnen och eventuellt kön är fingerade för att inte röja någons identitet. Men allt skulle kunna vara sant.

En man kommer in i butiken. Klockan är nästan stängningsdags på en tex fredagskväll. Baristan märker att det bildas lite kö framför montern, men den något äldre mannen stegar fram mot disken. Vid lite närmare eftertanke så kommer Baristan på att det kan vara samma person som vid ett tidigare tillfälle beställt en Makaronsallad. Detta påkommande gör att Baristan spänner sig lite.

Tänk in i historien att det har varit en mycket lugn kväll med få gäster.

Kunden (på väldigt brett dalmål utan utstrålning): Två äppelkaka.

Baristan: (Ler) Så trevligt. Vill du fika här eller vill du ta med?

Kunden (med lite mindre utstrålning än tidigare): Va?

Baristan: Ehm, jo, vill du ha äppelpajen på fat så du kan ta med eller vill du fika här? (Tänker att det bara är typ 5 minuter kvar innan stängningsdags).

Kunden: Jag vill ha två. Och vi ska inte äta här. Vi ska äta i bilen. Min vän ville ha fika, inte jag. Men hon är lite rörelsehindrad, så jag var tvungen att gå in och köpa. (Inte så nöjt tonfall.)

Baristan: Okej, men då lägger jag det här på två fat. (Öser upp ganska rikligt med vaniljsås och ställer faten på disken. Lägger även in två plastskedar för att underlätta fikaintaget.)

Kunden: Får jag ingen vaniljsås? (Relativt sur ton.)

Baristan: (Andas lite, tänker att kvällen snart är slut och vässar till leendet lite för att försöka sprida lite fredagsglädje.) Jo, jag la det här bredvid pajen på tallriken. Klart du ska få sås - annars blir det väl inget gott? (Försöker blinkskoja med kunden som har mungiporna nere vid hakspetsen)

Kunden: Ska ha kaffe också.

Baristan: (Går runt disken och fyller en kopp med kaffe åt kunden.) Absolut. Ska det vara mjölk i kaffet?

Kunden: Det är inte jag som ska ha kaffet! Jag vet inte. (Tänk fortfarande på att det är dalmål, men inte det där sprudlande och glada som brukar kunna förekomma på film eller i andra sammanhang.)

Baristan: Nehej, men då chansar vi med lite mjölk kanske? (Andas och ler så gott han kan mot kunden och de andra i kön.)

Kunden: Hrmpf. Hur mycket blir det?

Baristan: Det blir 70 kronor.

Kunden räcker över en hundralapp till Baristan. Medans kassaapparaten tänker klart så väljer Baristan att le mot Kunden, som man kan säga blänger tillbaka på Baristan.

Kunden: Vad!?

Baristan: (Som nu kämpar lite med sitt normalt ganska lugna temprament säger med sin vänligaste röst) Jag gav dig bara ett leende. Tänkte att du förtjänade det, så här på fredagskvällen och allt. Det var bara det. Här har du 30 kronor tillbaka. Varsågod.

Här finns det egentligen två alternativ på hur kunden kan gå till väga:
1. Han säger "Så trevligt! Tack. Jag önskar dig nu en trevlig fredagskväll och hoppas vi ses snart igen!"
Eller så gör han alternativ:
2. Tar sitt fika och går ut, utan att egentligen säga någonting.

Så, vad har vi lärt oss här idag då?
Jo, vi har lärt oss att om man verkligen vill stjäla energi från den som står bakom disken så ska man absolut inte alls ge nån som helst positiv respons till den andra interaktören.
Eller så har vi lärt oss att det egentligen inte behöver vara så svårt att gå på fik - det enda man behöver göra är att vara lite osur. Det är allt som krävs.

Eller så kan man beställa saker med lite annorlunda stavning/uttal. Då har du all chans i världen att ge Baristan energi att klara resten av dagen.

Frågor på det?