Ett öppet inlägg till valfri annonsavdelning.

Det här Kavelmora Ink verkar bli en sån där bilderblogg. Två inlägg på raken, men så får det vara. Jag brukar säga "som vi brukar säga" att en bild säger mer än tusen ord - och här har vi en bild som säger mer än tusen ord. Tänkte att vi skulle kunna prata om några av de tusen orden...

Stället jag jobbar på ligger i en gammal fabriksbyggnad. Jättegammal känns det som att den är, och ja - det spökar där.

I fabriken vävdes varma filtar och med mera, mera, gjordes där förr i världen. Det var (obekräftade uppgifter aka mina egna gissningar) säkert 1500 pers som jobbade där när det var som aktivast och då levde byn. 

Men så hände nåt och jag kan tänka mig att det var på marknadsavdelningen det började gå snett. Kanske var det en reklamare från stan som kommit till fabriken för att göra sig en karriär, vad vet jag? Kanske var det en praktikant som fick lite fritt spelrum, vad vet jag? Kanske var det en idé som väcktes under inflytande av starka drycker, vad vet jag?

Vad jag vet är att nåt hände och att det gick snett.

Sloganen är det inget fel på. Lyckan är en varm filt. Bra så. Alla har väl varit lyckliga under en varm filt? Den som hade ansvaret för att skriva slogan på fabriken kan klappa sig själv på axeln, för det är axeln värd.

Men den som tog bilden och än värre - den som valde bilden, hade inte riktigt tänkt två gånger på hur det skulle bli.

En bild i en annons bör vara inbjudande, inte skrämmande. Särskilt inte om det handlar om en annons för något mysigt, något varmt och något lyckligt.

Annonsen bör inte återanvända en bild från en skräckfilmsaffisch, det blir bara inte nåt bra av det.

Fotografen borde ha bett flickan på bilden att le litegrann, det hade gjort underverk för annonsen (säger jag som inte ens jobbar med media). Sen blev det också lite fel med att så mycket ögonvita syns under det här mörka i ögonen tänker jag. Det adderar till spookykänslan lite väl mycket.

Katten på bilden hade kunnat skippas. Too creepy.

Fast vänta nu förresten, vem är jag att säga nåt egentligen? En obehörig barista som uppenbarligen inte ens kan byta däck på min egen bil - vem är jag att säga nåt?

Fast jag tror ändå att det hade kunnat gå bättre för fabriken om de satsat lite mer på annonskampanjen.

Detta inlägg är inspirerat av ett mycket trevligt promenadsällskap aka en god vän aka Coach M.