Målbrottet

Våra barn har kanske Sveriges ljusaste röster. Den ena av våra söner har begåvats med ett ordförråd som används ganska flitigt - och hans röst är så ljus!

Häromdagen hade jag en kund som kom kom in för att köpa en snickerskaka. Han, en tidig fjortis, gled in med sin cykelhjälm och lastade upp sin tjuga på disken och beställde med sin spruckna röst: "En snickerskaka, tack."

Jag reagerade på hans röst som alldeles tydligt precis hade bytt karaktär från pojkigt ljus till fortfarande pojkig men ändå sprucken. Jag anade hans försök att kontrollera rösten och jag kunde skönja en liten glimt av lättnad när han insåg att han hade kunnat beställa sin snickerskaka utan att spricka upp i falsetten som målbrottskillar verkligen vill undvika.

Direkt förflyttades jag ca 19 år tillbaka i tiden. Jag hade en grön "amerikansk" jacka av glansplast med grått innertyg och jag hade cyklat ner till tågstationen (eller om jag hade åkt ner med bil tillsammans med min pappa). Vi skulle möta min syster som hade varit iväg på Team Action ett antal månader men som nu var på väg hem för ett besök. Jag gick i åttan och jag hade varit ensam hemma med mina föräldrar den tiden som min syster hade varit borta och jag var mycket glad att hon hade kommit hem igen.
Hon hade berättat om allt kul hon hade varit med och om sina kompisar som gjorde så tokiga saker. Hon hade berättat om en av hennes kompisar, som tydligen var lite skäggig, som innan en fest fått uppmaningen av min syster och de andra att raka av sig sitt skägg. Han hade inte velat det, men så hade nån kommit med förslaget att han ju kunde raka av sig hälften av skägget åtminstone. Så då hade han gjort det. Bokstavligen. Kommer inte ihåg om det var vänster eller höger halva av ansiktet, men det såg för tokigt ut på kortet som hon visade mig.

På stationen hemma i LSE var det en fin morgon. Jag har för mig att jag skulle dra vidare till skolan, men ville i alla fall hinna träffa henne lite innan det var dags att cykla dit.

"Hej." sa jag när hon klivit av rälsbussen.
"Vad konstig röst du har!" sa hon och kiknade av skratt.

Det ÄR konstigt, det här med målbrottet. Varför? Egentligen?

Och våra barn (kanske mest killarna i familjen) kommer också att pröva det här med målbrottet.
Det jag hoppas mest med det är att de röster som de får inte kommer att gnaga hål på mina öron som de röster de har nu gör.