En dag i Kavelmora Ink's liv

Jag vaknade med ett litet "brev" i min mobil i morse. Från en syster. (Inte ett riktigt brev, men ett facebookmeddelande som man kan låtsas är ett brev.)
Det var ett skönt uppvaknande med en liten uppdatering om påsken, livet och lite annat. Hon beskrev så att jag var där, och det gillar jag. Hon undrade bland annat om vi kommer över ytan ibland, och jag svarade lite snabbt att vi gör det. Ibland.

Sen var det bara att jäkta iväg till jobbet. Där finns det fina människor. Löken och Hjärtat, bland många andra. De frågade hur läget var och hur vi mår, här i vårt hus på landet i Kavelmora. Jag svarade som jag brukar och kanske var det lite rosa med silverkant fast med en sann touch av grått - lite som det ser ut just nu för tiden.
Att då bli inbjuden på fika framöver, så att vi ska få se hur andra familjer har det mitt i livet, känns ju toppen. Det är det man vill. Se att andra också har det bra/tufft och att man kan klara av saker - även om det känns surt just då.

Och att sen få åka från jobbet till en annan familj med samma invånarantal som våran - bara lite yngre barn - och kanske få visa på hur det kan se ut när Sig/Hen och Leod faktiskt KAN leka utan att bara klänga på mödrenet, det är ju toppen. Att också få njuta av stekt grillkorv med bröd gör ju inte det hela sämre, direkt.

Det här är också som en liten uppdatering mitt i livet. Mitt skrivande här.
Just nu är det bra och jag laddar för en ledig dag imorgon.

Eller ja, ledig är väl kanske att ta i.

För övrigt längtar jag efter mina syskon.