21

Det här var inte ett av de inlägg jag hade tänkt skriva tidigare - men det måste skrivas.
Tydligen ska Peter Forsberg sluta spela ishockey. Många verkar tycka att det är lite tjatigt med hans ständiga comebacker och att det inte gör varken till eller från om han spelar hockey eller inte.

Jag tycker att det gör något. Jag gillar Peter Forsberg och tycker att han är bra. Han har varit skadad, men ändå har han varit bra.
Nu har han ju inte dött, och det är ju tur, så vi behöver ju inte sörja ihjäl oss bara för att han går i pension - men jag tycker ändå att det är på sin plats att vi här på Kavelmora Ink delar med oss av våra finaste (hittills) minnen med Peter Forsberg.

Okej, jag börjar.

Det var en söndageftermiddag 1994. Jag skulle åka till Norrängsskolan för att spela innebandy, men OS-finalen bara fortsatte och fortsatte och ville aldrig ta slut!
Sverige mot Kanada, lite av en prestigematch skulle man kunna säga om man jobbar med understatements.
Förlängningen kom och gick, och sen kom straffläggningen.
Nummer 21 gled fram och skulle lägga en straff. Man visste ju att Foppa var duktig, men man trodde ju inte att han var helt cockobello i skallen med att tänka "...tja, varför gör jag inte en helt galen straff och lurar upp Hirsch på läktaren, nu såhär i sista straffomgången i en OS-final..?"
Men så gör han det. Frimärksstraffen. Holy unbelievebly!
Och vi var alla sena till Norrängsskolan den söndagseftermiddagen.

Nästa minne är det inte så många som känner till.
Jag har pallat blåbär från Foppas tomt.
Det smakade blåbär.

Nå, har du något minne att dela med dig av?
Gör gärna det, om du vill.