Reseminnen från Lapplands inland

Du vet väl att jag åker bil till jobbet?
Jag vet, det är inte så särskilt miljövänligt att göra det men det kommunala transportsystemet här i trakten är ungefär i klass med SL, och med lite färre alternativ.
Jag har räknat ut att jag kört ungefär 250000 mil de senaste sju åren. Det är ungefär lika mycket som 40000 miljarder kilometer, så då förstår du hur mycket jag suttit i bilen.

När man åkt så mycket så börjar man känna igen sig i trafiken och på vägarna. Man börjar jämföra sina vägminnen från förr, och det tänkte jag tänka lite på här på Kavelmora Ink. Det här kommer bli ett sånt här interaktivt inlägg - jag vet ju att du älskar dem - där du gärna får dela med dig av dina vägminnen. Det behöver inte vara från Lapplands inland, just so you know.

Som vanligt börjar jag.

1. Mellan Sorsele och Blattnicksele fanns det ett par minnesmärken, men det som är starkast i mitt minne är den där stenen som var så skjukt stor! Den var så stor så den räckte mer än halvvägs upp längs en björk, och när man körde förbi den så visste man att det var halvvägs till Blattnicksele.

2. Slussfors. Hela Slussfors är som ett vägminne. Slussfors låg (och ligger) på vägen upp till vår sommarstuga, så det "samhället" har passerats ett otal gånger. Det låg en mack där, och ibland så stannade vi till där och fick gå in och köpa en Storstrut eller Top Hat eller nåt annat lyxigt. Det var fest.
När man åkte igenom Slussfors så fanns det ett par hus att kolla på, och några av dem hade alltid skotrar och små fyrhjulingar ute på tomten. Det var enormt viktigt att kolla på de här grejerna, annars så kändes inte resan komplett.
Efter Slussfors så svängde man alltid vänster, mot Dikanäs. Efter bara ett par hundra meter så kom en smal bro som gick över en älv, och det var ca 250 meter ner till vattenytan. Kändes det alltid som. Det kanske var 15, men för en 8-åring så kändes det som 250. Och bron var smal, kändes som den var typ 2 meter bred. Men nu finns det en ny bro. Den brukar jag inte åka över.

3. Kurvan mellan Lycksele och Umeå. Du vet, den där som var typ 90 grader som låg ute på en åker. Finns den kvar?

Ja, det här var tre minnen jag fått under alla mina år på vägarna.
Vad har du för minnen från vägarna? Dela gärna med dig om du vill. Som sagt, det är inte obligatoriskt att skriva om E12an.

Och om du undrar vad som fick mig att tänka på det här så var det när ett litet barn började gråta inne på jobbet idag när de var tvungna att gå ut till bilen och jag tänkte att det kanske berodde på att hon inte fått nån chokladboll och så minns jag hur det kunde vara när vi åkte genom Slussfors utan att stanna på macken och jag inte fick nån glass och så tänkte jag att hon kanske kommer få speciella minnen från det här och kanske kommer att bli färgad för livet av det här. Men jag vet inte.