Dofter av minnen

Jag har delat lägenhet med några grabbar i mina dar.
Schlager, Tjommen, Fille och Mike är några av de jag bott ihop med - härliga killar hela bunten.
Vid ett tillfälle bodde jag i en garderob, men det var bara härligt att komma ut ur den på morgnarna.

Nåt som folk kanske tror, fördomsfulla som de är - folk - är att grabbar som delar lägenhet inte kan klara av det här med fräschör ordentligt.
Så är det inte.

Min äldste son och jag har begåvats med ett luktsinne som superhjältar skulle vara avundsjuka på.
På gott och ont.
Han frågar ofta vad det är som luktar med en skepsis eftersom det ofta kanske inte luktar hallon - och jag är likadan. Börjar disktrasan lukta det allra minsta så ryker den, så är det bara.

Men vi kan också känna dofter.
En av de ljuvligaste dofter man kan känna är när man har nytvättad tvätt där sköljmedlet verkligen märks - det är en av de bästa.

Folk säger (eller vad vet jag om det, jag bara fabulerar här utan några som helst belägg) att vi har ett enormt luktminne, vi människor.
Jag tror det i alla fall.
Häromsistens så hade jag en kund och jag började direkt tänka på min gamle (alltså inte till ålder) rumskompis som vi här kan kalla Tjommen. En frisk, fräsch doft spred sig i fiket och jag flyttade direkt tillbaka till Larsbodaskolan med den blå brickan och "Uncle Bens-glasen" med tillhörande vitamin var framdukade på det runda bordet i köksdelen av lägenheten. En grå Tigertröja uppenbarade sig också för mig - och minnesbilden var komplett.

Underbara minnen från en underbar tid bara sköljde över mig som ett fruktigt sköljmedel, och det var en ljuvlig känsla.

Men.

Jag vet fortfarande, till denna dag, INTE vilket sköljmedel han brukade använda.