Ogillalistan

Min kompis Daniel tyckte att jag skulle ha en ogillalista också, eftersom jag hade en gillalista och jag har grunnat lite på en sån lista.
Men det är svårt, mycket svårt faktiskt, att skriva en sån lista för mig - och jag vet inte riktigt varför. Eller jo, jag vet ungefär varför och jag tänkte skriva lite om det här för att se om det kanske hjälper mig att skriva en ogillalista snart.

När jag bodde i Stockholm och Helena pluggade på Kaggeholm så hängde jag ganska mycket med henne. Jag var ju kär, så go figure.
Och det blev automatiskt att jag hängde med hennes kurskompisar, och du kunde lätt kalla mig en hangaround.
Vid ett tillfälle så skulle hennes klass planera ett projekt. De skulle åka till ett östafrikanskt land och där skulle de komponera ihop ett dataspel och för att göra det så anordnade de ett planeringsmöte.
Jag hängde (som vanligt) med och satte mig lite bakom min dåvarande flickvän, numera fru.

Diskussionen flöt på som det gör i en klass med många starka viljor och jag satt och lyssnade, tills jag kom på en idé. Det var kanske inte den bästa av idéer, men jag tänkte att jag i alla fall skulle dela med mig av den så jag harklade mig och sa vad jag tänkte.
"Det tycker INTE jag!" sa en av klasskompisarna som svar på min tanke, som mest var en liten flyktig idé taget ur luften. Jag vet ju att jag egentligen inte var där för att vädra mina tankar, men jag tog ändå illa vid mig när jag fick repliken kastad emot mig.

"Det tycker INTE jag!" är nog min värsta motreplik. Jag har rädits (rätts?, räddts? varit rädd för!) den ända sen dess och det är där jag tror min konflikträdsla att säga vad jag tycker tog en nystart. Innan det var jag mest bara lite blyg och inte alltför självstark, men jag tror att det var den kvällen som jag verkligen började tystna och vänta in vad andra sa och tyckte - bara för att mitt sköra självförtroende inte skulle få en för stor törn.

Fegt, kanske vissa tycker.
Ja, verkligen. Men tyvärr så har jag känt så och det är inte så roligt som det verkar.

Och en tråkig sak i det hela var att hon som sa de fyra orden inte visste vad hon gjorde - för så sa de i den klassen hela tiden! (Ingen skugga ska falla över dem, de är fantastiska människor - men du fattar det va?)

Det jag kan göra är att jobba med det här nu och spänna pannan lite.
Wish me luck.