Att skoja kan göra en glad.

Nu har jag ju inte jobbat sen ifjol, så det börjar kännas lite avlägset men ett minne dröjer sig kvar.
Det kom en kund som är en skoförsäljerska i grannbutiken. De hade redan packat ihop för året och hon skulle handla lunch.
Vi började skoja lite med varandra och frågade om vi skulle jobba nästa år - och jag sa nåt i stil med: "...ja, vi får väl se..."
En kund längre bak i kön, som brukar komma in och köpa fika av oss (men som inte brukar vara överdrivet pratsam) tittade på mig med lite förfäran i blicken (som jag såg det) och sa:
"Va, ska du inte jobba nästa år? Då måste du ta ett snack med din chef för du kan ju inte sluta, du gör ju så goda lattes!"

Det gjorde mig glad, och jag sa tack.