Lågstadiet -
Astrid. Hon var en av de bästa fröknar jag haft.
Mellanstadiet -
Agneta. Tydligen minns hon mig för när Ma träffade på henne för ett tag sen så kände hon igen min mamma och undrade vad jag gjorde nuförtiden.
Kjell-Ove - Han hade skyltar med olika budskap på som han visade vid olika tillfällen. "Choklad Pucko är gott" stod det på en av dem
Britt-Marie - Gillade snobben.
Högstadiet -
Robert. Han hade träskor ibland och så spelade han pingis.
Lars.Vi hade en lärare som hette Lars som vikarierade i Matte och Natur-Kunskap. Han pendlade till Umeå varje dag (och jag klagar över tre mil enkel väg. Asså vad man är klen ändå) och han var lite för smart för att undervisa högstadieungdomar. Ibland när vi inte orkade räkna matte så kunde man fråga honom hur man räknar ut vikten på ett berg - och vips hade man en 25 minuters paus från matten. Han bjöd även på alger och sa man att man behövde frisk luft så fick man gå på en promenad.
Öjvind. En norsk gympalärare som skjutsade mig till akuten en gång när jag var tvungen att sy bakom örat. En lektion var slut och vi skulle gå till våra skåp. När jag kom ut ur klassrummet så skojade min kompis med mig och sparkade till ena foten lite lätt, sådär så att den fastnade bakom den andra du vet. Enda problemet var att jag just höll på att ta ett steg med den foten och följdaktligen tappade jag balansen. Det hade kunnat bli ett toppenprank om det inte var så att det fanns bänkar fastsatta i väggen utanför lektionsalarna och hörnet på bänken var precis där jag ramlade med mitt öra. Jag såg stjärnor och min glasögonskalm trycktes in i huvudet så att det började blöda. Han hade en vit Honda.
Gunnel. Min spanskalärare. Hon sa en gång att jag hade känsla för språk och det valde jag att tro på. Men jag vet inte om hon bara sa det för att vara snäll...?
Gymnasiet -
Birgitta. Kvinnosakskvinna som alltid ville att jag skulle vara representant för manssläktet eftersom jag var den enda killen i en klass med 20 tjejer. Ja, iofs var det några killar där ibland, (Björn Ferry bland annat *skryt*) men oftast var det bara jag.
Vår franskalärare. Åh, vad hette hon? Hon var rolig i alla fall. Ett tillfälle så trodde jag och min vän Glassbilschauffören att hon hade tappat det totalt, lyssna: På golvet låg sladden till OH-projektorn. Du vet hur hög en sladd är va? Typ 5 mm. Hon gick fram till sladden, stannade till och så HOPPADE hon över sladden - lite som han Betjänten hos Grevinnan med björnhuvudet på golvet. Men vad hette hon egentligen...
Men visst var det fler roliga? Visst har jag missat några? Du minnesstarke som läser detta - hjälp mig!
Universitetet -
Frasse. Han tyckte att jag skulle ta av mig mössan på en av lektionerna.
Ja, jag läste inte så mycket på Universitetet... och jag minns bara Micke förutom Frasse. Micke hade tydligen pluggat Älvdalska, på plats.
KY Affärsturism
Gun. Administratören. Oj vad jag gillade henne...
Rolf. Tyckte inte att jag skulle åka på älgjakt men han lärde mig mycket om säljtrappor.
Bodo. Han berättade stories i början av varje lektion, en gång minst berättade han om sin katt. Han hade också en egen liten väckarklocka som han använde så han visste hur lång lektion vi hade haft.
*********************
Tänk vad många lärare man har haft i sina dagar (och då har jag ändå inte kommit ihåg alla plus att jag kanske har valt att inte skriva om alla)!
Otroligt.
Och så kan man såhär lite ändå... så jag ber alla ovan beskrivna lärare om ursäkt.
Det var inte ert fel, det var jag.
tisdag 4 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Frasse verkar vara en hjälte av rang som sätter ner foten där det behövs. Mössa inomhus? Eller var det universitetet i Jokkmokks ishotell?
SvaraRaderaJag var en hipp kille på den tiden och då skulle man ju ha mössa inomhus. Men inte hemma i Frasses klassrum… och efter den händelsen var det kyligt som i Jukkasjärvi eftersom jag inte vågade ha mössa på längre.
SvaraRaderaJag trodde du var född på 70-talet? Herrejösses, jag är och har varit mer ute än vad jag nånsin kunnat föreställa mig!
SvaraRaderaJag är född på slutet av sjuttiotalet.. och du är INTE ute! Glöm aldrig det.
SvaraRadera