Smått och gott från E4:an

När jag gick i skolan, för en sisådär hundra år sedan, så åt jag mat i skolbespisningen.
Ibland serverades det rester men på matsedeln stod det "Smått och gott ur frysen". Tänk att de kom på det på nåt mattantsmöte och trodde de verkligen att vi elever skulle gå på det faktum att de körde skåprensning när "Smått och gott ur frysen" serverades?

Vi brukade kalla det som titeln på det här inlägget. Det kom vi inte på under ett mattantsmöte, utan det var det man sa. Fast egentligen borde det kanske ha hetat "Smått och gott från E12:an" eller "Smått och gott från Blå Vägen" men det gjorde det inte.

Jag har pendlat en del de senaste 10 åren. Sthlm - Västerås 11 mil enkel väg i typ ettochetthalvt år. Falun - Tällberg 5,2 mil enkel väg i ett år. Kavelmora - Tällberg 5,1 mil enkel väg i typ tre år. Kavelmora - Sågmyra 3 mil enkel väg i snart ett år.
Mycket kanske någon tycker, och jag är böjd att hålla med. Kanske har jag pendlat 50 000 mil, jag vet inte.
Men det har gått bra. Mitt Road Kill Record är ganska litet. En grävling, en hare och nån fågel plus att jag kört över en räv som försvann. Inga av dessa encounters har hänt på väg till eller från jobbet, och jag vet inte om den här historien jag ska skriva om heller handlar om nån pendlare - men väl om ett RK.

Min syster med nästan samma namn som mig (två bokstäver skiljer) bodde i en lägenhet tillsammans med en kompis.
I lägenheten under deras bodde en man som var lite glad i flaskan. Han var inte heller känd som den vassaste kniven i lådan eftersom han gjorde såhär en gång:
Han och hans kompis var ute och åkte bil. Jag vet inte var, men det hade varit roligt om det var på vägen mot Husbondliden till exempel.
I Lappland finns det många renar. De här herrarna i bilen mötte en av dessa många renar ganska plötsligt och renen bragtes om livet.
Det normala i det här läget hade varit att ringa polisen eftersom de tydligen vill föra statistik på viltolyckor (ref att jag har testat idag och fått det förklarat så) men herrarna i bilen tyckte inte att det var en så bra idé.
En bättre idé i deras tycke var att lägga ner renen i skuffen på bilen och ta hem den. Jag tänker att de kanske sa på bred Lyckselebonnska: "Synn på se' fint kött, vi ta me han hem!" och så åkte de hem. Min syster bodde i lägenheten högst upp i ett trevåningshus, och följdaktligen hörde herrarna i bilen hemma på andra våningen.
Väl där började de hantera djuret. Alltså stycka det. I badkaret.
Ett badkar är en bra möbel för bad eller andra aktiviteter - men inte för slakt av djur.
Det gick säkert bra i början och kanske under hela själva slaktningen, men när de skulle rengöra badkaret stötte herrarna på patrull.
Renars päls har ganska tjocka hår och blod som koagulerar ihop med päls brukar skapa klumpar. Dessa klumpar fastnade i avloppet till badkaret och jag kan tänka mig att herrarna blev lite upprörda med tanke på fortsättningen av historien.
Men de löste problemet med sitt ickefungerande badkar - det ska vi ge dem! Hur då, kanske du frågar dig?
Jo, de tog resolut loss badkaret och bar ut det genom vardagsrummet och så hivade de iväg det ut på innergården! Från andra våningen, som du kanske minns att de bodde på?
Men historien slutar inte här.

Utan när polisen knackade på och undrade vad för gott som serverades ur kastrullen de stod och rörde i. Då tog historien slut.
Undra om de svarade: "Smått och gått från frysen".

Min husfru testade det här med att köra på ett rådjur idag.
Vi åt fryspizza till middag idag.