Spännande veckan, del II

Den här dagen var egentligen inte så spännande. Det som hände som var spännande var att jag hämtade grisarna på Bystugan och det var spännande att se om jag skulle komma ihåg hur man gjorde. Det gick bra. Sen kollade jag på VM-krönikan från Sydafrika, men där visste jag redan hur det skulle gå så det var inte så spännande...

Nåt som hade varit spännande som jag gick och tänkte på härom dagen var om det skulle komma en björn gående på vägen här utanför huset och vagnarna skulle stå parkerade med sovande twins i sig på gården. Hur skulle man egentligen göra då? Skulle man filma det med Bambuser FÖRST och sen springa ut och ta in vagnarna - med chansen att man skulle skrämma bort björnen när man öppnar dörren eller skulle man springa ut först och riskera att det inte skulle komma på film?

På tal om björnar så tänkte jag att vi kunde minnas tillbaka en sväng till Indien. 2001 var jag och min fina husfru där för att softa (och volontärarbeta men det hann vi inte) hos några vänner. Vi fick bo i deras palats med marmorgolv, spatiösa ytor, takterass, sånt härn't kupolfönster högst upp i trappan och lita anda lyxdetaljer och vi trivdes fint.
En dag bestämde vi oss för att åka på semester från det här jobbiga livet vi levde så vi köpte tågbiljetter för att åka ut till kusten. Vi åkte nattåget och det regnade in på mig - klassen var väl inte den fläschigaste på tåget men det var i alla fall bättre än att bli AC-förkyld i I-klass som våran guide/kompis vant förklarade för oss.
Vi landade på morgonen och en skyttelminibuss hämtade upp oss på tågstationen i Chennai (aka Madras) och chauffören körde oss till vårt hotell som låg i en strandby precis vid havet. Byn hette Mammalipuram (kan förväxlas med MammaMind eller MammaMinne men det är inte samma sak) och det var en mycket känd plats, om man gillar stenskulpturer.
I vår familj så finns det en person som gillar stenar lite extra mycket, och hon bestämde sig för att köpa lite olika stenprylar (och jag var med på det).

Men vi mötte vår överkvinna.

Hon som vi hälsade på där i Indien såg en granitbjörn. Ingen liten sån här björn som man kan ställa i bokhyllan, utan det här var en 200 kg björn av massiv sten. Och ingen lätt balsasten (om det nu hade funnits nån sån typ av sten) utan det här var riktig rock hard stone (pun intended, förlåt Daniel) från nåt stenbrott där i östra Indien.
Den skulle hon ha. Och hon köpte den. Åt sina föräldrar som bor i Falun.
Och vi hade åkt tåg från Bangalore.
Så hon ringde sin och sin mans chaufför som fick komma och hämta stenbjörnen.
När björnen skulle lyftas i bilens (en liten sketen typ Suzuki Baleno-bil fast Indisk, men obs. inget fel på Indiska bilar) skuff så var det nog typ 8 man som hjälptes åt att lyfta i björnen. Bilens framhjul tror jag inte nuddade marken på hela vägen hem sen, så tungt lastad var bilen!

Vi kom tillbaka till Bangalore ungefär samtidigt som Vinod (chauffören) och vi behövde självklart hjälp att lyfta ur Granitbjörnen ur skuffen. Nån ropade ut i grannskapet att det behövdes hjälp och fem-sex pers kom genast springande och så lyftes björnen ut.

Hemma! (Trodde kanske björnen.)

Men icke.

Först skulle björnen åka båt till Tyskland, till München där våra vänner egentligen bodde när de inte var i Indien.
Hemma? frågade björnen sig kanske då.

Icke.

Den skulle ju till Falun.
Men hur?
Jo, två giftassugna ungdomar hade sytt upp lite kläder som de tänkte ha på sitt bröllop den sommaren och de kläderna hade åkt med samma container som Granitbjörnen så det kunde ju passa att de körde ner till München och hämtade både sina kläder och björnen och allt annat som skulle upp till Dalarna?
Tja, varför inte.

Så de här ungdomarna hyrde en tom skåpbil och körde genom Södra Sverige, Skåne, Danmark och in i Tyskland för att hämta sina (och andras) prylar och det var en resa som kräver ett eget inlägg och när de kom fram till München körde de vilse.
Men allt ordnade sig och de spenderade ett par fina dagar med lite olika aktiviteter (som vi kan ta en annan gång) och så fick svenskarna och tysken lasta in 200kilosbjörnen i skåpet på bussen och så körde de hem.

Nu står björnen i en trädgård i Falun och har hittat hem.
Väldig nära den plats där min fru en gång såg en livs levande björn.

Utan filmbevis.