Idag har jag haft så sjukt mycket att skriva, och så lite tid. Ofta har jag mycket tid, men inte lika mycket att skriva. Hur ska man få ihop ekvationen, när man som jag är en språkkille och inte en mattekille?
Jag har också tänkt lite på det här med blogging. Jag tror jag har slut på historier att dela med dig, men jag är lite sugen på att ändå försöka fortsätta skriva lite och jag tänkte kanske be dig om lite hjälp här. Vad tycker du skulle vara roligt att jag skrev om? Tipsa gärna! (Jag vet att kommentarsfältet kanske kommer svämma över, men det är det värt. Ös på ba'!)
Så jag vrider ur trasan lite nu och skriver det jag tänkte på idag och så hör du av dig och berättar hur du tänker med det här med Kavelmora Ink. Okej?
* Idag kom två sotare in på fiket där jag jobbar. Två roliga grejer: 1. En hade faktiskt sotarmössa. 2. En hade rosa nagellack. (Ja, man kunde se färgen fastän hon var täckt med sot.) Det var bland det coolaste idag.
* Satt och pratade med en coach idag. Jag berättade för henne att jag önskat en låt en gång i radio, och att det var "Alive" med P.O.D. som var låten. Sen, lite senare på dagen så stod jag och rullade chokladbollar och VIPS så kom den låten på radion! Då var det nån annan snubbe som hade önskat den, och jag hann bli jätteglad! Sen kom kunderna, och jag hann inte tillbaka förrän låten var slut. Avd. Typiskt.
* När man står ensam i ett stort rum med glasrutor stora som jättestora så känns det inte så normalt att bara börja gapskratta när man lyssnar på radion. Men när de kör "Apropå det..." på Christer i P3 och pratar om hur man skadats av oskyldiga föremål (typ en falukorv, en liten tant eller en skalbagge) så måste man ju bara skratta. Och då blir man också sugen på att kanske skaffa sin egen "Apropå det..." här, på Kavelmora Ink. Vad tror du om det?
* Det är trehundrasextioåtta dagar sen jag började med det här skrivandet. Det har ju gått sådär, tycker jag. Lite löjligt att jag inte kom på det för tre dagar sen - då hade vi ju kunnat ha kalas, du och jag. Men nästa år kan vi väl försöka igen?
* Tänker att det är urvridet nu. Men vad har du för förslag här nu då? Var inte blyg. Det räcker om jag är det.
måndag 14 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det säger nog mest nånting om mig att jag aldrig tänkte tanken att sotaren var en kvinna. Tyckte annars det var skitcoolt att sotaren hade rosa nagellack...
SvaraRaderaHatar mig själv nu lite eftersom jag är så fast i könsstereotyper...
ok. nu är jag färdig... (med hatandet)
Jag tycker "appropå det" är en jättebra ide. och sen så tycker jag inte att du ska vara orolig för att du har slut ämnen. Det kommer helt klart nya. Du är ju pastors-son för bövelen, det ligger ju i generna att använda vardagshändelser i den kreativa processen och förkunanndet. Och du vet aldrig vad morgondagen har i sitt sköte...
Ta det lugnt bara, blogga på nåden lite =)
Sen var det ju roligt att din alive berättelse kom kort efter ditt inlägg om syncronicitet. det måste vara nån slags dubbel syncronicitet.
Kommer du ihåg den däringa gåtan om sonen som kom in på sjukan - och doktorn kände igen sonen fastän hon inte var hans pappa. Det var nog första gången jag sprang på cementerade könsroller...
SvaraRaderaFörvisso må jag vara pastorsson - det finns ingen stol jag kan sticka nåt under heller så jag kör väl på nåden då. Om den nu räcker?
Apropå det här med synkronicitet så blir jag väldigt glad när du kommenterar.
Skriv, bara skriv! Du kommer alltid på något:) Vi gillar dig även när du bara är du i din vardag! Det räcker långt!
SvaraRaderaTack Lina! Det värmer.. Jag ska göra mitt bästa. Eller bara vara jag. Det är troligare.
SvaraRadera