En mönsterelevs gästblogg på Caféskolan

Idag när jag startade igång min skitmobil så såg jag att min gode, gode vän @danieljakobsson hade skickat ett e-brev till mig plus att han hade nämnt för hela Internet att han hoppades bli publicerad idag. Det finns inga alternativ när ett så här bra gästbloggsinlägg kommer in - bara copy and paste så har du som läser en bra stund framför dig! 
Varsågod!
/Rektorn

Vittnesbörd från fältet - skarpt läge


Jag var på café i går. ett cafe med kanelbullar stora som 2 vhs band som ligger på varandra (kom tyvärr inte på nån modernare liknelse).
Jag gick tyst igenom i mitt huvud alla caféskolans lektioner. Tänkte noga igenom vad jag ville ha, (kanelbulle) kollade med hustrun att det verkligen var det jag ville ha (nä, det gjorde jag egentligen inte, ;) och sen så log jag så vänligt som möjligt mot baristerskorna och beställde (på svenska eftersom dom i kön före hade gjort det och jag noterade att baristerskorna var språkbegåvade)

Trots förberedelserna hade jag gjort två misstag, det ena var att jag skulle beställa åt min fru, blåbärspaj, och då kom frågan: vill du ha vaniljsås?
Det visste jag ju inte, så jag sa ehh , ehhh nja, jo, kanske (och här började cafeskolan att kicka in - jag måste ta ett beslut och inte stå här och vela...) så jag sa: Jo tack, men bara lite och kan du sen lägga det lite på sidan. (bra kompromiss tänkte jag, om det blir fel så blir det bara lite fel och hela pajen är inte förstörd).
Baristan log förstående och vänligt och tog sen fram en liten espressokopp och hällde upp vaniljsås i den! Genialt!! Det är därför hon är barista och inte jag, jag skulle aldrig ha kommit på det!
Sen kom vi till nästa problem. Jag hade missat att ta en bricka... i första läget löste det sig eftersom min fru mötte upp och vi tog våra inköp tillsammans och hittade ett bord.

Efter en trevlig stund så blev det dags att gå och jag blir smärtsamt medveten om bristen på bricka.
Jag flackar runt med blicken i lokalen och noterar att det inte finns något brickställ synligt. på bordet bredvid har folk lämnat sin fikadisk ogenerat och jag börjar undra om det här är kutym, det var trots allt ett halvexklusivt hak vi fikat på. Jag hade ju dessutom ingen bricka

- här fryser vi situationen och tänker efter -

I det här läget skulle kanske många bara gå, lämna sin disk på bordet och sorglöst vandra in i solnedgången. Innan caféskolan så är jag säker på att jag skulle ha gått också, kanske med 5 sekunders dåligt samvete (eftersom jag nog alltid tyckt att man ska plocka undan för sig). Tecknen var visserligen tvetydiga, inget brickställ i sikte och omgivningen lämnade sin disk på bordet, samtidigt så indikerar ju just brickorna på att nånstans i salen finns ett brickställ och om det finns så kanske baristerskorna vill att jag ska ta min bricka dit.
men jag har också varit med om den lite pinsamma situationen att jag tagit min bricka och frågat i kassan var jag ska ställa den och de säger, "jag kan ta den" på ett sätt som tydligt indikerar - "du ska lämna den på bordet pucko..."

Nå - vilket dilemma! Vilken tur att jag går caféskolan!!

Snabbt i mitt minne rotar jag fram den här lektionen och noterar att det ÄR ok i vissa situationer att inte ta bort sin bricka. Skönt.

Men samtidigt så är det nått som gnager mig, jag vill ju underlätta för mina trevliga baristerskor på något sätt, så jag tar mig snabbt tillbaka till entrén och hämtar en bricka (som jag glömde tidigare) och ställer sen snyggt upp vår disk på den (utan tuggummi eller snus). Men känner mig fortfarande inte helt nöjd eftersom jag är orolig att det ska stå en brickvagn nånstans där jag inte ser, så istället så ser jag på bordet intill några koppar som står löst på bordet.
Good enough, jag plockar upp dom på min bricka och lämnar sen brickan på bordet i hopp om att baristerskorna ska få en trevligare dag och att jag ska få godkänt på mitt cafébesök!

Tack caféskolan från en hängiven och uppmärksam elev!