Radarbacken

Solen sken idag från en i stort sett klarblå himmel.
Husfrun kom hem tidigare från jobbet och hade köpt med sig soppa i tetra och kaffet smakade divinskt ute i uterummet.

Vi bestämde oss för att gå ut. Leod ville åka bob (och för er som inte känner till ordet "bob" så har ordet Snowracer kommit från bob) och det kände vi också för.
Sig/Hen hade vaknat i sina vagnar och vi laddade två bobar med två bröder medans systern fick sitta kvar i vagnen.
Leod hade sagt till mina barns mor att han ville åka i backen i skogen, så vi gick dit. Han körde sin bob som man ska, stående på ena knät på sitsen sparkandes fart med andra benet - precis som en annan gjorde när jag var ung...re.

Men på min tid åkte man i Radarbacken. I Sorsele. På 80-talet.
Den låg bakom Backens Skola, där jag gick Förskolan, ettan, tvåan och trean innan vi flyttade till LSE.
Man gick runt skolan och på baksidan fanns det en sluttning ner mot Vindelälven med en perfekt backe för bobåkning.
Radarbacken var ungefär så pass bred att det gick att åka två bobar bredvid varandra och den var uppkörd med skotrar och den kändes lagom brant. Sådär sluttande, som en backe för en åtta-åring bör vara för att vara lagom.
Men det fanns alternativ.
Högst upp så kunde man välja att åka rätt ner mot älven, men där var det störtbrant! Jag kommer inte ihåg vad den backen kallades - och jag tror aldrig att jag vågade åka den. Minns att en av de äldre killarna åkte den en gång, och vi trodde att han skulle slå ihjäl sig ... men det gjorde han inte.
Ungefär på mitten av backen kunde man svänga vänster, precis efter att buskarna ner mot älven hade tagit slut. Valde man den svängen så fick man lite extra fart ut på isen, och den vågade till och med jag åka!

Undra om den fortfarande heter Radarbacken?

Idag åkte vi alltså i backen i skogen. Vi bor på landet och precis nedanför vårt hus finns en väg som går till sommarstugorna vid sjön. På den vägen finns det en backe, och den har en perfekt branthet för en 4åring och hans syskon med föräldrar på bönpallen på boben.
Leonard drog upp boben för den där backen, svängde runt den och satte av ner för backen och fartglädjen lyste i hans ögon. Jag stod mest med Singo som satt vi vagnen men jag såg glittret i ögonen varje gång.

Sen fick jag (och mest Helena) känna av hur det är att vara med i ett Vänner-avsnitt.
Hon satt redan på boben med Henry framför sig väntande på att Leonard skulle komma upp så att de skulle kunna kappåka, som man gjorde i Radarbacken.
Då frågade Leonard "vem Gubben vaj" som kom gående bakom henne. Som hon inte såg. Men som förmodligen hörde när hon högt ropade tillbaka till Leonard "VILKEN GUBBE?"

Och jag både såg, hörde och skrattade. Och mindes hur kul det kan vara att åka bob.