Dagens gästbloggsinlägg. Om ordstäv.

Kavelmora Ink har begåvats av ännu ett gästbloggsinlägg!
Aspeboda Sockens vassaste tangentbord har komponerat ihop nedanstående - och you are in for a treat! Läs detta, skriv ut det, sätt upp det på väggen - det ska jag göra.

Tack till Nigge.
/FT

***


I min grannby finns en tankesmedja. Jag tänker lite som så att det vore bra om jag kunde bidra med lite bränsle till tankarna som uppenbarligen fullkomligt flödar över hos Kavelmoras okrönte bloggkung. Här i grannbyns grannby funderar jag ohälsosamt mycket över alla dessa allt för lättvindigt använda ordstäv/talesätt/ordspråk/truismer med klyschiga förtecken av sällan skådat slag. Redan avhandlade på annan plats är bland annat "Det tar sig, sa mordbrännarn", "Det första man blir blind på är ögonen" och "Det jämnar ut sig sa han/hon som sket i sadeln". Om du som läser det här regelbundet använder dig av något av ovanstående uttryck vore jag ytterst tacksam om du omedelbart kan glädja din närmaste omgivning genom att sluta med det. Dylika putslustigheter gör sig bäst i konversationer mellan medelålders människor på 70-talet och tidigare. Innan du som läst ända hit slutar läsa med argumentet att det var en gnällig grannbybo, vänligen följ med på resan och kolla in några andra ordstäv/talesätt/ordspråk/truismer vars inblandning i dagligt tal borde vara behäftade med minst två år på kåken för förövaren:


"När man talar om trollen så står de i farstun". Allvarligt, nu tar vi en power break och tänker efter lite här.
1. Hand upp alla som sett ett troll på senaste tiden.
2. Hojta gärna om du har som rutin att tala om trollen.
3. Farstu. Har du en sån hemma? Om ja, refererar du ofta till den som farstu?
4. Om du svarat ja på någon av ovanstående punkter, uppsök omedelbart läkarhjälp.

"Nu gäller det att hålla tungan i rätt mun"
Den här var faktiskt rolig första gången jag hörde den. 1995. Nu är den INTE kul. Hur ofta hamnar din tunga i fel mun? Om den gör det kan det vara i sin ordning att slå dig i slang med någon som pratar om troll och göra sällskap till doktorn, för det kommer att behövas om du ska envisas med att springa runt med DIN tunga i FEL mun.

"Hellre en rövare i poolen än en polare i röven"
Förutom de faktum att den här harangen är fullständigt oanvändbar och inte så lite icke politiskt korrekt så är den förstås helt och fullt ologisk. Om jag finge leda följande i bevis (eller snarare fri och flummig spekulation):
A. Rövaryrket är inte vad det en gång varit. Vilken rövare vid sina sinnens fulla bruka överger sitt rövarstråt för att slentrianmässigt slänga sig i första bästa pool? Fullständigt förkastligt beteende om man frågar mig.
B. Om man nu överväger den senare delen av lustifikationen ovan, skulle det vara bättre om det var rövaren som befann sig i denna position? Det hade ju helt klart varit bättre om polaren befunnit sig i poolen, men ger det per automatik för handen att det omvända förhållandet måste råda i frågan om rövaren och röven?
C. Om du hade en pool, vad är oddsen för att det en dag dyker upp (eller bara dyker för den delen, pun intended) en rövare i densamma? Det verkar ju grundligt osannolikt. Det vet väl alla att rövare skyr vatten som pesten (jmfr sjörövare som är bra mycket mer familjära med det flytande elementet).

"Som picken i Greta"
Den här hörde jag på radion imorse för första gången. Så mycket har jag förstått att det är en slags modern variant på "passa som hand i handske". Vad jag inte förstår är varför stackars Greta ska behöva klä skott för ett sånt utomordentligt fånigt och nedsättande uttryck. Vem kom på det här? Bully of the year? Jag skulle kunna gräva ner mig själv för mindre.

Är det så att jag är orättvist hård mot ordstäv/talesätt/ordspråk/truismer här? Må hända, men jag tycker nog att de fyra första raderna om hur man kan använda ordspråk på livet.se ger mig vatten på min ordstävskvarn:
Njut den som aftonens dessert, en liten tugga visdom per kväll och du sover som en kung.

Rapport, uppsats, brevväxling eller anställningsintervju? Inga problem, här finns ordspråk för alla tillfällen.

Börja dagen med en skvätt visdom, så har du något att tänka på medan dagen flyger sin väg.

Man blir glad av ordspråk!

Vi kan väl nöja oss med att konstatera att den sidan inte är skriven för mig. Och slutligen kan vi kanske komma överens om att:
* Ska du avnjuta en dessert om aftonen, prova gärna något annat än ett ordspråk.
* Blanda inte ihop ordspråk med visdom
* Anställningsintervju? Vad du än gör, öppna inte med "Förlorar man ett jobb, står det en tusen åter".
* Sa jag att du i det längsta bör undvika att blanda ihop ordspråk med visdom? Börja gärna dagen med lite visdom, men avstå gärna att fyra av ett ordspråk så är chanserna skyhögt mycket större att du lyckas sprida din vishet.
* Om du blir glad av ordspråk så är du och jag väldig olika. Men det gör inget! För att citera Carl Hammarén: "Alla har vi våra fördomar. De sitter bara på lite olika ställen."

Svacksalveri

Okej, såhär va.
1. Vad har hänt med den här internetsidan egentligen?
2. Hur tänker jag?
3. Vart vill jag komma?

Åh, vilka svåra frågor. Jag är jätteglad att jag har den här bloggen och förmodligen är det väl bara en liten (läs djup) formsvacka (och det har ju tom Zlatan ibland) som har drabbat mig.

Härom kvällen var jag hemma hos en av mina fd läsare - ni känner honom som Huvudbonadsmannen aka Kepsmannen aka Mössmannen, och han berättade att han inte läser här så ofta längre.
Varför? frågade jag honom och han svarade, ärlig som han är, att det inte hände så mycket här på Kavelmora Ink längre - att det var lite "same old, same old" över det hela.

Det jag nu undrar över (och nej Daniel, det här är inte ett sånt däringa missionärskandidatsinlägg) är hur han menar med det? Fast egentligen förstår jag vad han menar, men jag vet inte vad jag ska göra åt det!
Hans fru, God bless her, sa att det förmodligen var något som händer alla författare (jag, författare? - ha!) och att det bara ÄR så - men jag tycker det är så trist.

Men vad var det som gjorde Kavelmora Ink till den internetsida som det var? Från början?
Och hur har det blivit såhär?
Och varför kommer de här svackorna så ofta nu för tiden? Är det ute med sociala medier?

Ja, jag vet att det kanske inte är superkul att läsa om Timeus formsvackor - men jag tror att det kommer ordna upp sig. Häng gärna kvar om du orkar - annars tack för att du läst.

Och som svar på mina frågor:
1. Kanske inte så mycket.
2. Det vete Gudrun.
3. Framåt och uppåt.

Godisstopp och TV-spel och lite korta svar

Hej jag har varit hos en kompis och spelat TV-spel och han hade godis, schwarzwaldtårta, hembakta bullar och kaffe.
Ja, jag har haft godisstopp men ikväll så åt jag som om det inte fanns en morgondag.
Nej, jag mår inte bra. Jag mår illa.
Ja, det är straff nog men som grädde på det moset så förlorar Modo igen!
Ja, det hjälper lite att IBF Falun vinner mot Warberg borta men det tar inte bort illamåendet helt.
Ja, det var igår jag hade läsarinteraktion men nej, jag kommer inte skriva om det idag.
Nej, jag jobbar inte imorgon för lön.
Ja, det verkar som om jag också kommer få restskatt, men bara typ 90 kronor.
Ja, jag blev förvånad när Hank stod upp i spjälsängen i natt och jag gick dit för att säga till honom att somna om och han faktiskt gjorde det.
Nej, jag borde inte vara vaken just nu.
Ja, jag ska gå och lägga mig snart.
Nej, jag är inte förvånad att det är mina gästbloggares inlägg som renderar flest läsare.
Ja, det är en ära att ha dem som gästbloggare.
Ja, jag funderar också var alla mina vänner på Facebook har tagit vägen.
Nej, det är ingen som har varnat för varken strejk eller bojkott?
Ja, jag mår fortfarande lite illa.
Ja, det kan bero på att vi spelade Gran Turismo.
Nej, jag vann inte, jag körde med en Subaru.
Ja, vi ses imorgon.

Frågor på det?

Breaking news!

Nu får jag berätta vem den Långe och vackre är. Äntligen.

Åh så skönt att få ut det ur mitt system... Underbart.

Dagens Tankesmedja.

Varför är allt kul man tänkt på under dagen som bortblåst när det blir kväll och man har tid att dela de tankarna med någon?

Varför var den här internetsidan bättre för åtta månader om det nu är så att övning ska ge färdighet?

Av två goda ting hade jag gärna haft kvar båda

Du vet när man får två goda nyheter och det visar sig att det bara är den ena som är en god nyhet, eftersom den andra är en jättedålig nyhet när man väl fattat vad det handlar om?
Då kan man välja att just nu fokusera på att ha blivit bjuden på bröllop av några ungdomar som gör att man känner sig lite ung själv!

Btw så har vi ett knippe restskatt till salu om du är sugen.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Dagens gästbloggsinlägg. Ett bra kapitel i Kokboken.

Kavelmora Ink hade förut lite mer matinriktning, men den försvann när grillen ställdes undan tror jag. Men nu, go' vänner, kommer ett riktigt toppeninlägg! Den långe och vackre har, för dig och tre av dina kära, komponerat ett gästbloggsinlägg som får det att vattnas i munnen på en. Läs och njut. Bjud gärna mig, om jag räknas som en av dina tre.

Tips efter helgen till helgen….


….en härlig pasta med citronsås & salta tillbehör.

Räcker till dig och tre som du har kära. Tar ungefär 25minuter av ditt liv och du kommer utan tvekan att investera dem snart igen. Det vill ju till att någon annan har fått fatt i inköpslistan innan du investerar de utlovade minuterna. Men om det nu inte skulle falla sig så, kan du ju självklart byta ut blomkålen mot broccoli, det är ju ändå mest en annan färg. Och skulle du vilja ha en annan färg än den som lufttorkad skinka har så kan man ta lax, hur enkelt som helst. Den egentliga likheten med att svära i kyrkan eller ta med sig barn på restaurang är att aldrig tumma, inte heller fundera på att byta ut OB`t i livet:

-Citron - Vitlök -Sambal Oelek

2stycken paket av den pastan du tycker ser god ut, vi pratar nu färsk pasta.
10-12skivor lufttorkad skinka,
½blomkålshuvud,
1paket sockerärtor,
en kruka basilika likt pastan,
en bit parmesan,
fyra varv med pepparkvarnen,
2 skvättar balsamicovinäger och lika många olivolja.

4 dl. grädde, gud förbjude lägre % än 40.,
2 msk kycklingfond,
1 citron,
1 vitlöksklyfta och 2knivsuddar SambalOelek.

Strimla skinka och sockerärtor, skiva blomkålen så tunt det bara går, och blanda allt sammans i en skål. Låt basilikan göra sällskap, bruten i grova bitar. Tag en bit parmesan till du skäms och hyvla ner den i det gröna. Blanda med vinäger, olja och peppar.

Till såsen kokar du upp grädde och fond. Riv skalet av citronen och tillsätt det med den urkramade saften. Riv vitlöken och smaka av med sambal, red såsen med lite majzenaströ.

Pastan kokar du som vanligt.

Servera pasta, en härlig citronsås och toppa med det gröna.

Upon request

…eller så är det bara dags att damma av modebloggsepitetet nu.
Hur många latte tror du jag kommer hinna göra i de här skorna?

Verkligen lite av varje. Läs bara om du har någon minut till övers, inte annars.

Jag har fått låna en sladd av Mästersnickaren A. Blomid, så nu går det bra att höra av sig för mig igen. Skitmobilen verkade i själva verket handla om en skitsladd. Himla skitsladd att sabba för Skitmobilen - är det så man ska göra egentligen?

Nu börjar helgen ta slut. Kort blev den också, en hel timma gick ju till spillo under earth hour. Vilket mörker.

Om man kanske skulle ta och bryta in ny-skorna lite? Eller ska jag dra displayplasten från dem imorgon?

Sist och kanske också minst:
Sommartiden.
Om du inte har ställt om klockan är det snart läge att göra det. Om du som jag har lite svårt med det här med tiden, tex om hur mycket klockan egentligen är hos din syster i England eller hur man nu ska ställa klockan när säsongerna byts från vintertid till sommartid och vice versa så kommer här ett tips. Inte om hur mycket klockan är i England, för det vet jag inte - men det andra. Varsågod:

Spring - forward
Fall - back

Enkelt va?
Jag ids inte förklara för jag vet att du fattar. Om jag fattar, så fattar du.

Servicens Mecka

Min fru och jag lånade ut våra tre barn idag. Till deras Mormor och Morfar. Alla var glada.

Sen tog vi bussen och åkte på utflykt. Jag hade som mål att fika på lokal och kanske bara ha trevligt utan att behöva hålla koll på någon mer än mig själv (och min fru).
Det var superlätt.
På ett stort möbelvaruhus i Valbo var det typ 40000 miljarder personer, men jag tappade inte fattningen en enda gång! Vi kunde till och med gå genom korgavdelningen utan att jag började hyperventilera - and that is a first, I tell you.
Vi bara gled omkring och mötte kunder från "mitt" fik, föräldrar till Leonards fd dagiskompisar (som också låg inne på BB typ dagarna före vi checkade in för Sig/Hen (alltså inte dagiskompisarna, men föräldrarna)) så det kändes som om man var hemma - fast borta.
Det slog mig att vi var ifrån våra barn för första gången på länge, men vi ägnade kanske 95% av samtalen till dem. Märkligt, men sant.

En timme på IKEA räcker ganska bra, om man bara vill bränna en tusing.

Sen drog vi till en stad med ett namn som jag inte ville säga när jag var liten, eftersom det var så likt ett svärord.
Där finns det mest bara trevliga människor! Vi var lunchhungriga och hittade ett ställe som heter Brända Bocken och som ligger på torget, mitt i stan. Det är ett så festligt namn så man önskar nästan att man kommit på det själv!

Nåväl.

Där inne hade den värsta lunchrusningen gått över, men det fanns tydliga spår att det hade varit ganska fullt upp. Det största tecknet på det hela var att servitriserna verkade lite stressade eftersom det fortfarande var oomdukade bord med disk kvar - men det gjorde inte oss något.
Vi blev hänvisade ett bord och den trevliga, men något stressade servitrisen bad om ursäkt för röran och sa nåt om att det hade varit som att jobba i motvind hela förmiddagen. Vi förstod lite vad hon menade, när vi med våra fördomsfulla ögon såg vilket typ av klientel som satt runt de flesta av borden och vi sa att det inte gjorde oss något att hon inte hunnit torka borden - vi kunde gärna vänta.

Vi fick våra menyer och fick våra drickor och så beställde vi vår mat. Sen fick vi vänta.

Efter ett tag började jag undra om maten hade sprungit bort - men det gjorde ingenting för jag förstod att de förmodligen hade ganska mycket att göra i köket, och god mat kan ta lite tid att laga.
Vi satt och hade det trevligt, min fru och jag, så det gjorde inte så mycket att vi fick vänta. Men uppenbarligen tyckte servitriserna att det störde lite, för de kom fram och sa "snart är maten nog på väg..." efter ett tag.
Och det gjorde den. Och den var jättegod! Vi fortsatte att ha det trevligt och servitriserna kom fram och frågade hur det smakade och utan att förvränga sanningen sa vi att det var supergott! Sen fortsatte vi att äta.

Sen hände nåt trevligt. Den ena servitrisen, hon med de coola pilotbrillorna, kom fram och sa att vi hade gjort hennes och kollegans lördag lite bättre! Då blir man som kund glad. I alla fall blev vi glada, för det är roligt att göra folk glada.

Jag började tänka på hur fascinerande det är när servitriser ser det som nåt ovanligt att deras gäster kan njuta av mat och service - och kanske förmedla lite glädje till de som erbjuder det! Vi hade ju bara trevligt och förstod att de gjorde sitt bästa för att bli klara sig ända till stängning utan att tröttna ur - och det fanns ju inget att klaga på.

Men det var trevligt i alla fall, och sen fortsatte dagen i lite samma anda.
Skokillen på Stadium med fräsig frilla var också genuint trevlig och Zozo i kassan likaså. Baristan på fiket med en kaffemaskin för 84 lax var också trevlig, och snabbköpskassörskan på ICA var OCKSÅ trevlig! Det verkar som om folk i Gävle har rätt jobb med tanke på sina personligheter!

Gävle får 5 koppar av 5 möjliga.

Men hur gick det när vi besökte hon, kunden från igår? Hon som jobbade på café som köpte chokladboll av mig igår alltså?
Äh, det gick sådär. Hennes café var stängt när vi äntligen hittade dit.

Men fick jag inte fika på lokal då?
Jo, det fick jag. Efter en rundtur i bil och en promenad på 15 minuter så hamnade vi på ett café tvärs över gatan från det parkeringshus vi först ställt oss i. Ja, jag är inte känd för att vara smart.
Och hur det gick inne på caféet?
Jo, det gick väl sådär. Jag är ju mest van att stå på andra sidan disken och jag tycker själv att jag dröjde lite för länge i valet av fikabröd. Som tur var så var det ingen kö, men det kändes svagt av mig ändå. Det var inget fik med brickor - de hade en kille som gick runt, smal och bordstorkande iklädd förkläde, plockandes disk så det gick bra.

Jag ger mig själv 4 koppar av 5 möjliga.

Att sen hämta upp barnen var ganska trevligt, men kramarna vi fick var mycket trevliga.
Sen kom vi hem till ett släckt hus och då hade Earth Hour redan börjat.

Dagen får 5 koppar av 5 möjliga.

(Tänkte ha rubriken "De är Gävleigt serviceinriktade där" men jag vågade inte.)

En mönsterelevs gästblogg på Caféskolan

Idag när jag startade igång min skitmobil så såg jag att min gode, gode vän @danieljakobsson hade skickat ett e-brev till mig plus att han hade nämnt för hela Internet att han hoppades bli publicerad idag. Det finns inga alternativ när ett så här bra gästbloggsinlägg kommer in - bara copy and paste så har du som läser en bra stund framför dig! 
Varsågod!
/Rektorn

Vittnesbörd från fältet - skarpt läge


Jag var på café i går. ett cafe med kanelbullar stora som 2 vhs band som ligger på varandra (kom tyvärr inte på nån modernare liknelse).
Jag gick tyst igenom i mitt huvud alla caféskolans lektioner. Tänkte noga igenom vad jag ville ha, (kanelbulle) kollade med hustrun att det verkligen var det jag ville ha (nä, det gjorde jag egentligen inte, ;) och sen så log jag så vänligt som möjligt mot baristerskorna och beställde (på svenska eftersom dom i kön före hade gjort det och jag noterade att baristerskorna var språkbegåvade)

Trots förberedelserna hade jag gjort två misstag, det ena var att jag skulle beställa åt min fru, blåbärspaj, och då kom frågan: vill du ha vaniljsås?
Det visste jag ju inte, så jag sa ehh , ehhh nja, jo, kanske (och här började cafeskolan att kicka in - jag måste ta ett beslut och inte stå här och vela...) så jag sa: Jo tack, men bara lite och kan du sen lägga det lite på sidan. (bra kompromiss tänkte jag, om det blir fel så blir det bara lite fel och hela pajen är inte förstörd).
Baristan log förstående och vänligt och tog sen fram en liten espressokopp och hällde upp vaniljsås i den! Genialt!! Det är därför hon är barista och inte jag, jag skulle aldrig ha kommit på det!
Sen kom vi till nästa problem. Jag hade missat att ta en bricka... i första läget löste det sig eftersom min fru mötte upp och vi tog våra inköp tillsammans och hittade ett bord.

Efter en trevlig stund så blev det dags att gå och jag blir smärtsamt medveten om bristen på bricka.
Jag flackar runt med blicken i lokalen och noterar att det inte finns något brickställ synligt. på bordet bredvid har folk lämnat sin fikadisk ogenerat och jag börjar undra om det här är kutym, det var trots allt ett halvexklusivt hak vi fikat på. Jag hade ju dessutom ingen bricka

- här fryser vi situationen och tänker efter -

I det här läget skulle kanske många bara gå, lämna sin disk på bordet och sorglöst vandra in i solnedgången. Innan caféskolan så är jag säker på att jag skulle ha gått också, kanske med 5 sekunders dåligt samvete (eftersom jag nog alltid tyckt att man ska plocka undan för sig). Tecknen var visserligen tvetydiga, inget brickställ i sikte och omgivningen lämnade sin disk på bordet, samtidigt så indikerar ju just brickorna på att nånstans i salen finns ett brickställ och om det finns så kanske baristerskorna vill att jag ska ta min bricka dit.
men jag har också varit med om den lite pinsamma situationen att jag tagit min bricka och frågat i kassan var jag ska ställa den och de säger, "jag kan ta den" på ett sätt som tydligt indikerar - "du ska lämna den på bordet pucko..."

Nå - vilket dilemma! Vilken tur att jag går caféskolan!!

Snabbt i mitt minne rotar jag fram den här lektionen och noterar att det ÄR ok i vissa situationer att inte ta bort sin bricka. Skönt.

Men samtidigt så är det nått som gnager mig, jag vill ju underlätta för mina trevliga baristerskor på något sätt, så jag tar mig snabbt tillbaka till entrén och hämtar en bricka (som jag glömde tidigare) och ställer sen snyggt upp vår disk på den (utan tuggummi eller snus). Men känner mig fortfarande inte helt nöjd eftersom jag är orolig att det ska stå en brickvagn nånstans där jag inte ser, så istället så ser jag på bordet intill några koppar som står löst på bordet.
Good enough, jag plockar upp dom på min bricka och lämnar sen brickan på bordet i hopp om att baristerskorna ska få en trevligare dag och att jag ska få godkänt på mitt cafébesök!

Tack caféskolan från en hängiven och uppmärksam elev!

Ett inlägg om Tre Fredrik

Du kanske inte har märkt det, men min mobil är inte sig lik.
Den laddar inte upp sig ordentligt och strömmen räcker typ till att dra ur sladden från eluttaget - och sen svimmar den.
Ett år ungefär har jag haft den, och den har gjort de sociala medierna väldigt mycket mer lättåtkomliga. Favoritbloggar har kunnat läsas på lunchraster, Facebookstatus har kunnat komponeras under "pauser" och twittrandet har lärt mig mycket.
Jag har använt telefonen för att skriva korta blogginlägg, och har jag behövt komma ihåg nåt roligt/viktigt(?)/bra(??) ämne så har jag bara kunnat notera det i mobilen - fastskrivet för alltid. Eller ja, tills strömmen tar slut.

Den här veckan har jag använt min vikarietelefon. Den är ganska bra och det går att göra de flesta socialamediagrejer på den - men det är inte så smidigt som med min skitmobil. Ibland har jag blivit rädd att jag har tappat stinget osv med mera och att jag aldrig mer kommer att kunna skriva om Caféskolan, Tankesmedjan, Körskolan, Minnesavenyn men så kommer jag på att jag inte har det - och då blir åtminstone jag glad.
Men det har blivit lite mindre facebookande den här veckan, på gott och ont.
Och så blir det fredag och jag kollar min twitter. På datorn, hemma, och jag blir helt stum.
Jag har fått mitt första #ffse och det var av en bra skribent! För ett par månader sen så blev jag tipsad, via Twitter av @mymlan, att lägga till en blogg i min RSS-läsare så jag gjorde det. Sen började jag fundera lite eftersom jag insåg att Fredrik, som ägde bloggen, hade varit missionärsbarn i Tanzania och var i samma ålder som min syster och alltså kanske också var bekant med min syster. Så jag frågade henne, och så var det ju.
Nu är ju inte världen så grymt stor om man börjar kolla efter, men det är ändå ganska fascinerande hur man kan "springa på" en bekants bekant bara av en slump! Eller? Hursomhelst så rekommenderar jag Fredrik Westbergs blogg, för den är bra. Vacker och intressant.

Så alltså, trots att jag har en skitmobil utan ström så får jag klassa den här veckan med sociala medier som väl godkänd. Eller Mycket Väl Godkänd förresten - Den långe och vackre har äntligen hittat till Facebook och jag kan med den stolthet säga att jag fick bli hans första kompis på Facebook. (Förmodligen berodde det på att ingen annan hann före, men ändå...)

Men nu måste jag gå och ladda mobilen. Även om det inte funkar.

Dagens "PRAO"

Idag var det bara Sofia "PRAO" som kom och köpte pannkakor. (Ja, de går som barn även om de är ute i arbetslivet.)
Hennes kompis var sjuk.

Dagens Caféskola. Om kändisar.

Käre kund,
Om det är så att du är en kändigendis från ett dokusåpaprogram i en av reklamkanalerna och baristan behandlar dig på ett trevligt sätt, så är det inte för att du är "känd" från TV. Baristan gör bara som man ska - behandlar alla lika, på ett trevligt sätt. Om du nu tyckte att det var ett trevligt bemötande, fortsätt då dagen med att behandla andra på samma sätt. Fortsätt lite som du gjorde, för du var också trevlig. (Men du hade gärna fått ta undan brickan.)
Sen vill jag bara informera om att våra Snickerskakor innehåller en gnutta socker.

Tack för besöket och välkommen åter.
/Baristan

Lite av varje.

Uppfostringsskolan:

• Utvecklingssamtal på Bystugan kan ge en enorm gladkick. Särskilt om man har begåvats med finfinfina barn. *stolt pappa som bestämt hävdar att det beror på barnens mor att barnen blivit som de blivit*

Tankesmedjan:

• Passade på att fråga Sofia "PRAO" och hennes kompis Anna "PRAO" om det verkligen heter prao. De trodde det.
  Frågade inte varför de skrivit "PRAO".

Caféskolan

• Om du som kund kommer fram till montern och där inser att du inte vill köpa nåt - le gärna mot baristan och säg gärna "hej" och typ "hej då" och lägg kanske till ett "... nej, det här var inte vad vi sökte efter". Det funkar inte att bara vända dig om och tro att baristan inte har märkt dig när du går iväg - för det har han och det kan finnas risk att han skriver om dig på Internet.

Caféskolan för baristan:

• Om det är så att du pratar med en av dina före detta barnmorskor när du gör hennes latte, se gärna till att inte välta glaset så att allt kaffe rinner ut under espressomaskinen + hela golvet. Det är inte så bra. Gör gärna på nåt annat sätt.

Trafikskolan:

• Om det är så att du kör Subaru så kan det faktiskt vara så att inte bara Kavelmora Ink märker att du kör långsamt.  Det kan vara så att vissa coacher också håller koll på dig och sprider uppmärksamheten på ditt körande även till praktikanter som "aldrig kommer kunna se en Subaru utan att tänka på om den kör för långsamt eller inte". Bara så du vet.

Humor:

• SM i Ordvits går av stapeln nyss. Jag var inte där och kollade - men klicka här så är det som om du var där!

Sport:

• MoDo vann (obs tempus) och vem var det som gjorde målet i förlängningen? Jo, en kille som har ett hus som jag har varit i innan det var byggt.

Veckans luncher:

• Igår - promenad. Idag - Music Quiz. Imorgon - ?

Kavelmoras Tankesmedja

Om jag hade en egen tankesmedja skulle jag idag ha funderat över:

1. Varför talas det så sällan om "vitmuskiga män"?

2. Om jag hade varit en tjej i åttondeklassåldern och pryat på nån arbetsplats; hade jag verkligen haft en skylt som det stått ' Sofia "PRAO" ' på?

Och så slår det mig - jag har ju en tankesmedja!
Där alla får tänka. Tänk på det du.

Hur tänker du om de här tankarna förresten?

En måndag i punktform.

En blogg ska väl beskriva vad man gjort på en dag va? Lite som en dagbok, fast kanske lite utan lås?
Okej, here goes den här måndagen:

• Vaknade. (Låg och drog mig eftersom jag hade en ledig dag.) Hörde att Sig/Hen bråkade om något och lysstrade till när husfrun konstaterade att de bråkade om en brödkniv. Jag låg kvar.
• Gick upp. Åt frukost. Fil med havrefras och müsli, och sen lite kaffe. De andra i hushållet åt youghurt eller mackor. Mackorna åts efter att Timmy Lamm hade tagit slut.
• Förmiddagade. Tvättade lite kläder.
• Lunchade. Gladdes åt att min hustru hade glömt/lämnat pannkakorna i kylen - uppstekta pannkakor är nästan lika gott som uppstekt palt. Nästan.
• Sövde barn. Två.
• Spelade Bamsespelet. Förlorade. Drack lite kaffe medans, kanske med en kaka till?
• Gick ut på promenad. Solen sken och det var inte er, utan vår.
• Gick in från promenad.
• Väntade på hemkommande fru. Det gick ganska bra, för helt plötsligt var hon hemma. Då lagade jag mat.
• Älggryta med morot och till det lite ris. Jag tyckte det var gott, den talföre sonen tyckte inte det. De som inte pratar tog kanske 5 omtag - eller "backade" som man sa förr i världen.
• Blev lämnad ensam en kort stund eftersom min fru åkte för att träna. Jag vet inte vad hon tränar på men huvudsaken är att hon blir tränad.
• Fick besök av en mästersnickare som jag tvingat hit. Han åt också maten, utan att klaga.
• Började kvällsprocedurerna. Duschade han som inte gillade middagen. De andra klassade jag som rena.
• Satte igång Trazan och Banarne. Alla njöt, men Mästersnickaren A. Blomid hävdade att han aldrig sett programmet förut. Det kan bero på hans ålder.
• Började söva två barn. Det gick bra. De somnade. Jag höll mig vaken.
• Hörde att entrédörren öppnades och in kom min fru.
• Resten av kvällen spenderade jag och Mästersnickaren spelandes TV-spel. Jag vill mest fokusera på att jag vann sista matchen och så vill jag gärna glömma bort att jag ledde med 2-0 och tappade till 2-3 i 93:e minuten.
• Nu sitter jag här.
• Snart går jag och lägger mig.

Helgens sammanfattning, en ny omröstning och lite glada nyheter

Nu är det sen söndagskväll.
Det har varit en jobbhelg och det har varit en trevlig helg. Ibland blir jag bara lite fundersam om det här huruvida Caféskolan har någon genomslagskraft bland våra kunder - det verkade inte riktigt så i helgen. Men förmodligen så beror det inte på kunderna utan vi på Caféskolan tar på oss det. Och med "vi" menar jag förstås "jag". Eller mig, men du fattar. Vad jag däremot inte fattar är varför jag hela tiden ska köra med "vi"!? Jag jobbar på ett fik - inte ett Lasarett! (Eller Lassarett om Språkpolisen tycker det stavas bättre.)

En liten parentes om polisen bara: Jösses Maggalena vad de kan köra fort! Jag hade inte en chans att hänga på i morse när de blåste förbi - och det var väl tur för jag var ändå fem minuter tidig till jobbet!

Tillbaka till det här med Caféskolan och huruvida det finns några läsare eller inte. Det finns både statistiska bevis och sen fysiska bevis på att det är läsare som inte läser just Caféskolan, men det kanske finns ett par förklaringar.
En av mina gamla vänner (han är ett år yngre än mig) som jag beundrar mycket för hans intelligens (sjukt smart kille) tipsade mig om att problemet kanske låg i att Caféskolan är gratis. Han hävdade att folk blir misstänksamma när saker och ting inte kostar - lite som att kvalitet kostar pengar! Kan det vara så enkelt? Nån som vet?
Jag tänkte att det egentligen bara finns ett sätt att ta reda på det hela - genom en omröstning. Ska Caféskolan kosta pengar eller ska den fortsätta vara gratis. Klicka i det du tycker, och kommentera gärna här nedan. (Obs, vi har bytt till popupfönster i kommentarsformuläret men jag hoppas att det inte skrämmer dig från att kommentera.)

Facebook. The Social Network. Det var ingen dokumentär, men en skjukt bra film. Min kompis Daniel skrev att det var bästa filmen 2010 och det låter jag vara osagt - men den seglar absolut in som topp 2011, för mig! Rekommenderas. Men man lär sig inget om statusuppdateringsskrivningar osv. *no spoiler*

Och så till de glada nyheterna: Den långe och vackre har skaffat lämplighetsintyg för att få övningsköra! Han låter meddela att synundersökningen gick bra och att allt verkar vara under kontroll. (Målet är tydligen att ta körkort innan Leonard gör det, så vi håller alla tummar att detta uppfylls.) Alla mår bra och om allt vill sig väl så kommer det komma fler glada nyheter inom kort hoppas vi på Kavelmora Ink.

Så kan en helg beskrivas. In och rösta nu med dig.

Dagens Pizzeriaskola. Hur man beställer.

Chu brees!
Idag ska vi prata om det hära med att beställa, yo.
Det ringde en tjomme igår, abou vad han var pantad.
Såhär va:

Han: Hej, jag vill beställa några pizzor.

Jag: Det går bra. Vad du vill ha?

Han: Ja, det är såhär att jag inte har några namn, men jag kanske kan beskriva dem för dig?

Jag: Okej. Det går bra.

Lektion 1 som den här snubben som ringde borde veta: Ha kollen på pizzorna, aight? Det är inte cuult att göra som han gjurde - lyssna:

Han: Okej, jag vill ha tre pizzor. En med skinka, champinjoner och räkor.

Jag: Ah, en Romana. Okej.

Han: Ehh, ja, så kanske den heter.

Jag tänker: JA, DET ÄR SÅ DEN HETER. DET HÄR ÄR VAD JAG GÖR FÖR JOBB - INSE DET!
Jag säger: Ja, vad mer?

Han: En pizza med skinka, champinjoner och ananas. På en kebabpizza, om det går.

Jag: Det går. Vill du ha grönsallad på?

Han: Ehh, nej tack. Men vi vill gärna ha en fläskfilépizza också. Vad har du får några? Kan du ge några alternativ?

Jag: Ja, vi har en med fläskfilé, skinka, salami, paprika och bernaisesås eller så har vi en med fläskfilé, lök, ananans, champinjoner och bernaisesås eller fläskfilé, champinjon, lök, vitt lök, cchhalapenjo och gräddfil. Finns också fläskfilé, banan, curry och bernaisesås.

Han: Ehh... vad sa du den andra hade för något?

Jag: Den andra, vilken du menar? Den med fläskfilé, jalapeño och gräddfil?

Han: Nej, ta den andra från början. Det blir bra med den.

Jag: Okej, det tar tio minutr.

Lektion 2. Ha kollen på vad du vill ha när du beställer pizza. Annars du jag kommer ge dig en meny när du betalar. Och sen skriva om det på Internet.

Att sladda i vänsterkurva. Och högerkurva. Och runtruntrunt.

Du vet vad jag tycker om vissa Subaruförare.
Om jag hade hamnat bakom den här så hade jag inte sagt något. Han är ett av undantagen.

Dagens möte.

- Jaha, varför har du det här jobbet då? Är det du som är chef eller?
- Ehh, nej.
- Så du är bara en vanlig knegare då?
- Mhm..
- Eller är det nåt du fått genom arbetsförmedlingen?

Dagens Caféskola. Om barnstolar och tuggummin.

Bara för att det är fredagskväll behöver det inte innebära att vi på Caféskolan tar ledigt! Tvärtom - det är nu vi får jobba som hårdast. I morgon är det helg och då kan det vara trångt på Fiken - så passa gärna på att anteckna nu så att du får en trevlig fikupplevelse!

Två grejer idag. Enkla, men ack så viktiga.

Den första riktar sig främst till oss småbarnsföräldrar, men om du känner barn eller nån gång har sett ett barn så kan du säkert förstå vad lektionen handlar om.
På vissa fik så finns det stolar som är anpassade för barn. Ofta är de utformade så att barnen kommer lite högre upp mot bordsskivan och inte sällan så finns det någon form av bygel som gör att barnen inte trillar ur så lätt.
Ibland så finns det bara ett fåtal "barnstolar" på fik och ibland så är de samlade på ett ställe, kanske i en liten klunga vid en av pelarna lite lättillgängligt men ändå inte för platskrävande för andra fikbesökare.
Ofta funkar det så att den som ämnar begagna barnstolen (oftast kanske nån form av målsman till begagnaren) hämtar barnstolen och bär den till önskat bord - och så utnyttjas den under fikastunden.

Här kommer det konstiga i det hela:

Dessa barnstolar kommer INTE tillbaka till sin ursprungsposition av sig själva. Det är lite samma som med brickor som lämnas kvar på borden - de förflyttar sig inte heller automagiskt till brickstället hur mycket man än lämnar dem på borden.
Det är heller kanske inte helt troligt att det kommer ett barn precis efter som behöver exakt samma stol vid exakt samma bord utan det kan faktiskt dröja ett tag innan dessa barnstolar behövs - men istället så står de olägligt och tar upp en massa plats.

Så alltså: Det går jättebra att ta bort sin barnstol (eller om nu den häringa målsmanstypen gör det) och lämpligast är väl att ställa tillbaka den där du tog den.

Du som läser det här kanske tycker att Caféskolan bara kan acceptera att det är så här och att istället för att ta upp en massa internetutrymme så kan väl de som nu jobbar på det här fiket bara ta bort barnstolarna så är problemet ur världen - och det kanske de kan. Men de tycker ändå att det är fiffigt om de som har utnyttjat stolarna tar bort dem så att de kan koncentrera sig på att koka kaffet.

Den andra grejen är mycket mer kortfattad och kommer mer vara som en fråga:
Ska vi inte bara enas om att ni lägger era använda tuggummin nån annanstans än mitt på "bar- (café)disken" där folk tar brickor och hämtar sitt fika? Eller är det för svårt?

Ja, det var dagens Caféskola.

Caféskolan vet att du kan fixa det här! Nu tar vi det här till oss och så kör vi en underbar fikahelg!

MoDo vinner ikväll!

Lite medvind sitter aldrig fel.

I Niklas Sundströms, han som gjorde sista målet ikväll, obyggda hus har jag varit.

Men jag är mycket säker på att det inte hade nåt med kvällens seger att göra, och ej heller hoppas jag att det påverkade säsongens fiasko i Elitserien. Men jag vet inte säkert...

Glass i stora lass

Ja, vi åt glass till mellanmål. SO SUE ME för att jag är en pappa som inte alltid gör som man ska.
Och apropå det här med glass så kommer man ju osökt in på glassbilar som jag iofs har skrivit om förr, men jag måste ta upp det igen.

Ni vet väl att det finns två konkurrerande glassbilar?
En som har låten: "Du dudu dudu duu, du dudu du duu, du duu, du duu, du duuuu" (med texten "Nu lurar vi barn...")

Men hur går den andra låten? Jag kan inte komma på det och det enda jag tänker på är att jag vid ett tillfälle när jag skulle köpa glass från en av dessa glassbilar började vissla på konkurrentens melodi - och stämningen svalnade ordentligt. Kan ha berott på att glassförsäljerskan öppnade frysen, men jag vet inte.

Så alltså. Hjälp mig. Hur går den andra låten?

Apropå det här med tjuvlyssning

Jag är en notorisk tjuvlyssnare. Det är nästan topp tre på mina favoritgrejer att göra - de andra är gocart och att tjuvläsa grejer.
En sak som är fantastisk att kolla igenom är folks bloggars kommentarer, där kan man få mycket roligt serverat på en liten silverskärm. Eller LCDskärm.
Det kanske verkar sisådär att jag håller på och tjuvläser och så, men om du provar så kommer du kanske inse att det är lite roligt! (Eller så märker du att jag är lite weird och fortsätter sluta läsa här på Kavelmora Ink.)
Mitt senaste span är på den här bloggen som min kompis driver. När jag läser den första kommentaren så minns jag ett tillfälle när jag var i typ 14-15 årsåldern och hängde på ungdomssamlingar hemma i kyrkan i LSE.
Alla som var där fick skriva sitt namn på en liten lapp och så samlade ledaren in dessa, kanske med hjälp av en hatt. När alla lapparna var insamlade så fick vi som var där dra en lapp och så fick vi ett uppdrag. Vi skulle, utan att säga vems namn vi fått på lappen, göra nåt kul/snällt/roligt/bra för den vars namn stod på vår lapp.

Jag vill minnas att jag fick Gisela på min lapp. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad jag gjorde för henne, men jag minns absolut vad jag fick från min lappbeundrare (som jag vill minnas var Mattias Rotstedt) och det var en påse med Dillchips och en handskriven lapp med lite positiva ord.
Det tyckte jag var trevligt och jag tänker att vi kanske borde börja jobba lite mer på det viset? Bara vara lite så där mer snälla mot varandra, eller är det en knasig tanke?

För övrigt håller jag med den där anonyma kommentatören på Miriams blogg.

Information och diktatorisk puppet master

Det har förekommit omröstningar här på Kavelmora Ink vid ett otal tillfällen.
Vissa har varit relevanta för omvärlden medans andra bara har flutit förbi genom cyber space.

Jag har en kompis, som heter Modedoktorn. Den kompisen sa en gång när jag funderade om det skulle vara pop up eller inbäddat för kommentarerna att det väl ändå var jag som chefade för bloggen som kunde ha sista ordet - men jag tog aldrig chansen att rösta själv.
Som jag minns det så vann inbäddat med typ en röst, och då hade Han med tidningarna bara kastat in en röst utan att egentligen ha någon åsikt.

Majoriteten vann alltså, men nu lägger jag in mitt veto och min röst som rent diktatoriskt gör att det hädanefter kommer poppa upp ett litet fönster om du väljer att kommentera. Vilket jag hoppas att du gör..

Varför denna ändring? Jo, jag gör det för att jag tror att du som kommenterare kanske kommer gilla funktionen eftersom den gör så att du kan få uppföljningsmail på kommentarer som du och andra skrivare lägger in!

Så jag är lite som Dr House från igår. En diktatorisk puppet master som ändå vill lite väl för dig.
Fast jag är lite mesigare än vad han är.

Att rulla igång en snöboll

Okej.
Det här med "Apropå..."
Tror du på den idén eller? Jag tänker att vi kör såhär ungefär:

Man läser nåt eller tänker nåt, och så kan man liksom utifrån det berätta nåt! Och så kan det bara fortsätta så i all oändlighet - om det nu är det man vill.

Om jag börjar, är det okej?

Gillar

Jag gillar att du inte kommenterar så mycket på mitt förrförrförrförra inlägg om Apropå det...
Det borde betyda att du sitter på din dator och skriver gästbloggsinlägg, och det gillar jag.


fredrik.timeus@gmail.com

Besvikelsen...

... som blir när INGEN fattar ens skämt.
Men det konstigaste är att jag inte lär mig! Det verkar ju vara så, ofta.

Eller behöver jag kanske gå kurs?
Min husfru gick på kurs idag. Hon berättade att man får fika när man är på kurs.
Jag har varit på kurs en gång tror jag.
Det skulle vara roligt att gå på kurs. Jag tror man får karameller när man går på kurs. Det har jag hört i alla fall. Och vatten. Och frukt.

Uppenbarligen behöver jag gå på kurs i alla fall.
Men jag är van.

Apropå synkronicitet som går åt (ingen bor i) skogen

Hur många tror att jag missade intevjun med Klungan?

Published with Blogger-droid v1.6.6

Skämskudde goes Synkronicitet

Min syster skrev på sin Facebook häromdan "klungan ikväll." Samma dag hade jag frågat min svåger om han kände till vilka den här "Klungan" var eftersom jag hade läst om dem men inte fattat vilka det var. Han visste dessvärre inte vilka det var - och den enda "Klungan" som vi kände till är de som gör Mammas Nya Kille men de kunde det väl inte vara?
Jag skämde ut mig lite på min systers fb eftersom jag verkade helt populärkultursintressebefriad när jag idag hörde att de ska vara på P3 Populär för att prata om sin show om dans och humor.
Klungan är ju mina favoriter - skämmes på mig att jag inte visste om det här!

Först missar jag alltså Pretty Woman samtidigt som jag går ifrån en fotbollsmatch på tv med mitt lag Sevilla och så nu det här.

I'm losing it.

Published with Blogger-droid v1.6.6

Att vrida ur en trasa

Idag har jag haft så sjukt mycket att skriva, och så lite tid. Ofta har jag mycket tid, men inte lika mycket att skriva. Hur ska man få ihop ekvationen, när man som jag är en språkkille och inte en mattekille?

Jag har också tänkt lite på det här med blogging. Jag tror jag har slut på historier att dela med dig, men jag är lite sugen på att ändå försöka fortsätta skriva lite och jag tänkte kanske be dig om lite hjälp här. Vad tycker du skulle vara roligt att jag skrev om? Tipsa gärna! (Jag vet att kommentarsfältet kanske kommer svämma över, men det är det värt. Ös på ba'!)

Så jag vrider ur trasan lite nu och skriver det jag tänkte på idag och så hör du av dig och berättar hur du tänker med det här med Kavelmora Ink. Okej?

* Idag kom två sotare in på fiket där jag jobbar. Två roliga grejer: 1. En hade faktiskt sotarmössa. 2. En hade rosa nagellack. (Ja, man kunde se färgen fastän hon var täckt med sot.) Det var bland det coolaste idag.

* Satt och pratade med en coach idag. Jag berättade för henne att jag önskat en låt en gång i radio, och att det var "Alive" med P.O.D. som var låten. Sen, lite senare på dagen så stod jag och rullade chokladbollar och VIPS så kom den låten på radion! Då var det nån annan snubbe som hade önskat den, och jag hann bli jätteglad! Sen kom kunderna, och jag hann inte tillbaka förrän låten var slut. Avd. Typiskt.

* När man står ensam i ett stort rum med glasrutor stora som jättestora så känns det inte så normalt att bara börja gapskratta när man lyssnar på radion. Men när de kör "Apropå det..." på Christer i P3 och pratar om hur man skadats av oskyldiga föremål (typ en falukorv, en liten tant eller en skalbagge) så måste man ju bara skratta. Och då blir man också sugen på att kanske skaffa sin egen "Apropå det..." här, på Kavelmora Ink. Vad tror du om det?

* Det är trehundrasextioåtta dagar sen jag började med det här skrivandet. Det har ju gått sådär, tycker jag. Lite löjligt att jag inte kom på det för tre dagar sen - då hade vi ju kunnat ha kalas, du och jag. Men nästa år kan vi väl försöka igen?

* Tänker att det är urvridet nu. Men vad har du för förslag här nu då? Var inte blyg. Det räcker om jag är det.

Helgresumé

Väder
Fredag: kommer inte ihåg.
Lördag: sol.
Söndag: grått.

Aktivitet
Fredag: På Spåret. Betyg: Saville Row och typ nåt mer.
Lördag: Bobåkning. Se bildbevis lite här till höger. Gillar du porlande barnskratt så spola fram till ca 1.10 in i filmen. Betyg: Da Shit!
Mer Lördag: Tvåårskalas. Betyg: Top Notch.
Ännu mer Lördag: Melodifestival. Betyg: Trevligt sällskap och godis.
Söndag: Kyrka och Räkstubbe hos svåger. Betyg: Bara Bra.

Lärpenningar:
Fredag: Sett youtubefilm om golfbollar på månen.
Lördag: Måste jobba på intervjuteknik.
Söndag: Är jag sjuk som börjar gå ifrån fotbollsmatcher på TV?

OBS.
Fick ett SMS från en kompis. "Här sitter jag och äter godis. Bilar, det är jättegott :-)"
Klart man trillar dit då. Godisstopp for the loss den här helgen.

Men nu kommer en ny vecka. Den kan bli nåt. Kanske. Hoppas.

Att trilla dit

Ett SMS drev mig in i godisätandet ikväll.
Men jag skyller mig själv och anammar ett visdomsord jag fått av en vän:
"En svala gör ingen sommar."

För övrigt var det roligast förra året när Björn Gustafsson bytte plats med Salem vid flygeln.

Det finns godis kvar i skålen.
Hjälp.

Published with Blogger-droid v1.6.6

Att skämta om faxar plus att göra sig lite lustig på sin frus bekostnad

Det går alltid att skoja om faxar. Det är alltid roligt. Det blir inte tråkigt.
Jag är SÄKER på att du har någon gång skämtat om fax - erkänn! (Dela gärna med dig nedan, det vore kul för mig och dig som läser.)

En annan rolig sak som aldrig blir tråkig att skoja om är ett litet skämt som jag drog för min härliga fru. (Hon brukar inte läsa så ofta här på, så du behöver inte bli orolig att hon kommer bli arg.) Det är lite på det här temat "ålderdomliga kommunikationsmedel" alltså..

Du vet hur det ser ut i Bojsenburg här i Falun va? När man går ner mot stan, från (t ex) Hökviken så passerar man en brevlåda där man kan lägga post som ska postas.

Och så här gick det till en gång när jag och min smarta fru, som ser mycket fördelaktig ut, promenerade neråt Stans fröjder:

Jag: Har du sett de här nya postlådorna?

Hon: Ja, vad spejsiga de ser ut!

Jag: Ja, de är lite coola. Och du vet varför de har så här grova stolpar som de står på, va?

Hon: Nej, varför då?

Jag: Jo, det är för att breven går ner i röret och så far de automatiskt till postkontoret!

Hon: Nähä?! Är det sant!

Jag: Ja, det är det.

Hon: Otroligt. Fränt!

Jag (inombords): HAHAHAHAHA


Och jag skrattar fortfarande åt det.

Dagens Caféskola. Bland annat om hissning.

Ofta är det mycket "pekpinnar" och andra "slåpåfingrarnaverktyg" som delas ut här på Caféskolan.
Idag ska vi inte dela ut några sådana, utan idag ska vi hissa.

Vi på Caféskolan vill hissa alla trevliga kunder som kommer förbi och köper fika på vårt fik! Ni är många och fina och jag gillar er skarpt.

Sen vill jag bara passa på, när jag ändå har ordet, att förtydliga en sak som jag blev varse idag när några av de här trevliga kunderna kom förbi - och det är att du som kommer för att köpa fika INTE behöver vara rädd! Det går inte att beställa fel - och har du bara en trevlig attityd så blir allt toppen.

Och skulle du råka beställa fel så är väl det inte heller hela världen. Det enda som kan hända är ju att det skrivs om det på Internet. Det är det enda.

A Drive Through Storuman. "The Olympic City"

"... they have a cop."


Tack Pelle för tipset.

Synkronicitet

Igår blev jag något upprörd över det här med "the N***R-bolls word" och så pratade de tydligen om det på nåt debattprogram på TV igår kväll.

Idag så pratade jag med mina kollegor och de berättade en rolig historia om en fd. kollega som skulle faxa. Då började jag helt oprovocerat berätta en egen faxhistoria från en tidigare arbetsgivare men jag kom inte ihåg poängen alls.

Inatt drömde jag om att jag var på besök i Sorsele. Allt var sig likt, även fast jag åkte gocart genom samhället. Polisen som kollade lite extra på mig vill jag minnas var Vaktmästaren från Tellmans, alltså Stickan.

Ikväll så somnade jag till Bamse medans Sig/Hen käkade välling, och när jag gick för att natta dem så passade Leonard på att somna i soffan till samma barnprogram.

När jag gick i högstadiet så hade jag skåp. På min vänstra sida hade Andreas Persson sitt skåp och på min högra sida hade Fredrik Sjölin sitt skåp. Jag hette Fredrik Persson.

Synkronicitet.

Statistik

Hej Thailand!
Silver till dig, före Kanada på brons.

Kämpa Finland!!

Dagens Caféskola. Om chokladbollar och folk med vargmotiv på sina tröjor

Det är inte, har aldrig varit och kommer aldrig vara okej att beställa en NEGERboll.
Sen är det inga förmildrande omständigheter om du skulle vara klädd i fleecetröja med vargmotiv, bara så du vet.

Och nu till läxan:
Vad ska jag som barista säga till dessa kunder nästa gång? Det får gärna vara proffsigt och dräpande.
Tacksam för hjälp.

Published with Blogger-droid v1.6.6

Något jag tycker är kul

Innan du läser det jag ska skriva tycker jag att du läser om den här OS-medaljören. Jag blev tipsad av min kompis Marcus (som jag brukar tipsa om och har du inte lagt in hans blogg i RSS-läsaren så får du snart skärpa dig!) och det triggade igång lite tankar hos mig.

Det här med att skrämmas och luras.
På bus alltså.

Det är något som jag verkligen står för att jag gillar.
Tänkte lista lite olika sådana tillfällen (utan inbördes ordning) mest för att jag tycker att det kan vara allmänbildande.

Första tillfället jag minns, sådär på riktigt, var när jag gick i lågstadiet på Backens skola i Sorsele. Skolan hade två våningar och på entréplanet fanns ett (i mitt minne) blått mumintroll som var rätt stort.
En eftermiddag när skolan var slut sprang jag ner för trappen och gömde mig bakom Muminet. Sen kom en kompis ner för trappen - det kan ha varit Josef eller Fredrik eller Stefan - jag minns inte riktigt. Men när han i alla fall kom fram till trollet hoppade jag fram och jösses maggalena vad han blev rädd! Om jag inte minns fel så vände han på klacken och sprang tillbaka flera meter innan han insåg vad som hade hänt.
Och jag skrattade.

Det bästa med mina syskon är ju att jag tycker så mycket om dem! Och en bra sak med de här syskonen är att jag har en syster som jag brukade skrämmas lite extra med. (Vi kan kalla henne Berní så röjer jag inte hennes identitet för mycket.)
När vi bodde på Linnévägen i LSE så fanns det en källare. En gång skulle jag gå ner i matkällaren, säkert för att nalla knäck eller nåt annat gott, och så märkte jag att Berní var på väg ut från pappas office. Utan att jag hade planerat det så sa jag bu till henne när hon öppnade dörren - och jösses maggalena vad hon blev rädd. Och jag skrattade. Och hon slog mig sådär hårt som bara syskon kan - och jag skrattade.

En annan gång var när vi var på sportlovsläger i Åre. Jag var hel den här gången, och vi satt uppe och pratade bus med varandra. En av våra ledare som var lång, smal och hade ett namn som började på S tipsade oss om lite olika grejer man kunde göra.
Ett bustips som han hade var bra att utnyttja om någon hade somnat före de andra - och lägligt nog så hade vi en sån kille i ett av rummen.
Buset gick ut på att vi (kanske fem-sju pers) skulle smyga oss in i rummet och på given signal kasta oss på den sovande stackaren samtidigt som vi skrek BUNKE och sen skulle vi snabbt avlägsna oss ut från rummet.
Så vi gjorde det. Flera gånger, och jösses maggalena vad rädd han blev. Och jag skrattade. Varje gång.

Vad säger det här om mig?
Jo, att jag gillar att skratta åt andras rädsla. Men jag kan inte hjälpa det, det är ju så kul!

Och självklart fattar jag att du, om du nu träffar mig sådär live, kommer försöka skrämma mig så att jag kissar på mig. Men det tycker jag inte är kul.

Ett obligatoriskt ämne

Published with Blogger-droid v1.6.6

Appendix till gårdagens lektion om näthån och info om diverse karmakonton

Det är ju inte så kul alla gånger att läsa om när folk blir sjuka, det vet jag.
Men ibland måste det göras, så är det bara.
Jag blev lite sjuk igår. På min lediga dag. Idag är jag hemma och vips så frisknar jag till, på karensdagen! Win-Win för nästan alla inblandade!

Sömnen var det som gjorde mig frisk, det är jag helt övertygad om. Vaknade imorse och kände mig fortfarande lite som en vägpinne och valde att stanna hemma, och sen somnade jag om.
Vaknade igen vid 11.40 lite som en ny människa med bara kaffehuvudvärken kvar och den vet vi baristas hur man ska ta itu med: Fyll termosen till nästan bredden och inmundiga. Klart och betart.

Sen såg jag att jag hade fått en kommentar på mitt inlägg från igår av en annan bloggare som jag verkligen rekommenderar att ni lägger in i er RSS-läsare.
Han visste tydligen att det fanns en site där man kan kolla sitt saldo på Karmakontot och det var en site som jag inte kände till. http://www.vägpinne.nu/ hette den tydligen.

Själv använder jag mig av en annan site som heter http://www.sankteper.se/ där man också kan kolla sitt Karmakonto. Siten är grundad av min gode vän Den långe, smale och vackre och det är en fenomenal site! Man kommer direkt ut på sitt personliga Karmakonto och där kan man alltså se sitt saldo - om man behöver oroa sig för att bli vägpinne eller inte.

Men jag ska genast gå ut och skaffa mig ett konto på vägpinne.nu också.

Att jag verkligen aldrig lär mig

Skojade lite igår med folk.
Eftersom jag hade jobbat hela helgen tyckte jag att det skulle bli lite skönt med en ledig dag - och jag tog chansen att säga det.

Men idag kom straffet. Efter lunch blev jag sådär sjuk som bara en man kan bli och sen började barnen klä ut sig. Väldigt mycket.

Jag har legat i soffan sen dess (typ) och lär nog bli kvar här tills sängen kallar.

Och jag ska aldrig näthåna igen.

Published with Blogger-droid v1.6.6

Helgens lista. Bu och bä.

Okej, här kommer helgens lista.

Bä. Att det finns chips med Dill och Sourcreamsmak. Samtidigt!
Bu. Att det var halkigt väglag.
Bä. Att Leonard hade en kompis som sov över fast under eftersom Leonard sover överst i en våningssäng.
Bä. Att gå upp till jobbet imorse och se Leonards min när han kikade ner på sin sovande kompis.
Bu. Att solen sken. När jag var inomhus.
Bä. Att det var grävda gångar i snön i trädgården. (Obs, i hela trädgården.)
Bä. Att solen sken. När jag var inomhus.
Bä. Att få jobba.
Bu. Att höra när kompisars barn oroar sig över reinkarnation.
Bä. Att höra när kompisars barn oroar sig över reinkarnation och det värsta som kan hända skulle vara att bli en vägpinne.
Bu. Att MoDo hamnar sist i Elitserien.
Bä. Att man kan gilla folk även om de gillar på lag som man inte gillar själv.
Bu. Att ens lag som man hejar på i hockey blir sist.
Bä. Att det bara var knappt några snabbgenomgångar i Andra Chansen.
Bä. Att min fru inte sa att vi skulle byta kanal en enda gång medans jag kollade på hockey fastän Melodifestivalen hade börjat.
Bu. Att helgen är slut.
Bä. Att min helg börjar nu.
Bä. Att det inte var så många kunder som kommer bli vägpinnar nästa liv i Sågmyra i helgen.
Bu. Att det inte var så många kunder som gav stoff till Caféskolan i helgen.
Bä. Att det inte var så många kunder som gav stoff till Caféskolan i helgen.
Bä. Att min RSS-läsare inte var trasig utan att vissa bloggare bara tagit lite ledigt vad det verkade.
Bä. Att få vidimera lite kontrakt.
Bu. Att ens lag i Spanska ligan åker på stryk.
Bä. Att jag är ikapp i Nigges popskola.
Bä. Att jag fått träffa folk som gillar humor.
Bä. Att min fru har sovmorgon imorgon.

Sammanfattning:
Bä. 18 st.
Bu. 8 st.
På det hela taget, en mycket bra helg.

Dagens Caféskola. Word of mouth om det här med grissinis och brickvagnar

Bara för att jag är ledig en dag behöver det inte betyda att det inte händer saker på fik.
Bara för att jag är ledig en dag behöver inte det betyda att Caféskolan inte får tips på viktiga ämnen att ta upp här - och med det sagt vill Caféskolan också "puffa" för att Du också är välkommen att komma med frågor eller tankar om det här med fik.

Nåväl. Till saken.

En av mina kompisar på jobbet berättade för mig idag om några kunder som uppenbarligen inte riktigt har läst Caféskolans olika lektioner (och det är ju konstigt eftersom de ligger här helt öppet på Internet) och jag känner att vi måste ta upp några saker så att de och du vet hur man bör göra vid ett cafébesök.

1. Grissini
Om det är så att du väntar i kön på ett fik och det står en skål med grissinis i den, så är det inte alltid okej att bara plocka på sig ett par stycken och tugga lite förstrött på dem. Och om du känner att "åhå, de här var goda!" så behöver det inte betyda att du kan ta ett litet gäng och stoppa ner dem i din handväska. Det är lite som det här med att provsmaka godis på affärn - it's not allowed. Simple as that.

2. Brickvagnar
Caféskolan tröttnar aldrig på att skriva om brickvagnar. Det märks att det är svårt, det här med brickvagnar - och det tar Caféskolan på allvar! Här kommer dagens avsnitt om detta:
Om det är så att du och din familj nu har gått och satt dig vid bordet (utan grissinis i salladen eftersom du redan försåg dig med dem och förvarade dem i din väska) så är det inte riktigt okej att låta dina barn köra omkring med brickvagnarna bland borden. Det finns egentligen inga argument annat än att man inte gör så på fik. Simple as that.

Frågor på det?

Surt avslut

Ja, och så verkar RSS-läsaren ha gått sönder IGEN!
Plus Elitserieeländet.

Mäh. Nu gör jag kväll.

Radarbacken

Solen sken idag från en i stort sett klarblå himmel.
Husfrun kom hem tidigare från jobbet och hade köpt med sig soppa i tetra och kaffet smakade divinskt ute i uterummet.

Vi bestämde oss för att gå ut. Leod ville åka bob (och för er som inte känner till ordet "bob" så har ordet Snowracer kommit från bob) och det kände vi också för.
Sig/Hen hade vaknat i sina vagnar och vi laddade två bobar med två bröder medans systern fick sitta kvar i vagnen.
Leod hade sagt till mina barns mor att han ville åka i backen i skogen, så vi gick dit. Han körde sin bob som man ska, stående på ena knät på sitsen sparkandes fart med andra benet - precis som en annan gjorde när jag var ung...re.

Men på min tid åkte man i Radarbacken. I Sorsele. På 80-talet.
Den låg bakom Backens Skola, där jag gick Förskolan, ettan, tvåan och trean innan vi flyttade till LSE.
Man gick runt skolan och på baksidan fanns det en sluttning ner mot Vindelälven med en perfekt backe för bobåkning.
Radarbacken var ungefär så pass bred att det gick att åka två bobar bredvid varandra och den var uppkörd med skotrar och den kändes lagom brant. Sådär sluttande, som en backe för en åtta-åring bör vara för att vara lagom.
Men det fanns alternativ.
Högst upp så kunde man välja att åka rätt ner mot älven, men där var det störtbrant! Jag kommer inte ihåg vad den backen kallades - och jag tror aldrig att jag vågade åka den. Minns att en av de äldre killarna åkte den en gång, och vi trodde att han skulle slå ihjäl sig ... men det gjorde han inte.
Ungefär på mitten av backen kunde man svänga vänster, precis efter att buskarna ner mot älven hade tagit slut. Valde man den svängen så fick man lite extra fart ut på isen, och den vågade till och med jag åka!

Undra om den fortfarande heter Radarbacken?

Idag åkte vi alltså i backen i skogen. Vi bor på landet och precis nedanför vårt hus finns en väg som går till sommarstugorna vid sjön. På den vägen finns det en backe, och den har en perfekt branthet för en 4åring och hans syskon med föräldrar på bönpallen på boben.
Leonard drog upp boben för den där backen, svängde runt den och satte av ner för backen och fartglädjen lyste i hans ögon. Jag stod mest med Singo som satt vi vagnen men jag såg glittret i ögonen varje gång.

Sen fick jag (och mest Helena) känna av hur det är att vara med i ett Vänner-avsnitt.
Hon satt redan på boben med Henry framför sig väntande på att Leonard skulle komma upp så att de skulle kunna kappåka, som man gjorde i Radarbacken.
Då frågade Leonard "vem Gubben vaj" som kom gående bakom henne. Som hon inte såg. Men som förmodligen hörde när hon högt ropade tillbaka till Leonard "VILKEN GUBBE?"

Och jag både såg, hörde och skrattade. Och mindes hur kul det kan vara att åka bob.

Att grilla vid Mårdseleforsen - lite mer om vänstersladdar men också om hur kompisars föräldrar kan hantera en situation

Mitt liv är ju det jag levt. Jag är inte stolt över mitt minne eftersom det ibland felar något - och jag ber därför dig som har läst alla mina inlägg (ingen vad jag vet) om ursäkt om jag återupprepar mig. Det jag tänker skriva om idag har jag upplevt och det känns som om jag har skrivit det men jag vet inte om jag bara har glömt att jag skrivit om det eller om jag bara minns det så väl så att det känns som om jag skrivit om det.

Men här goes it.

Igår skrev jag lite om sladdning och det finns ju ganska mycket att ösa ur den källan så här kommer det lite mer sladdhistoria.
Min kompis Kickeli (som kanske egentligen heter Kickan) och Miriam (som heter vad hon heter) skulle åka till Mårdseleforsen en sommarkväll för att grilla.
Vi fick låna Miriams föräldrars Volvo Amazon och jag, som var den "ansvarsfulle i gänget" (eller den ende med körkort) skulle köra. Bilen lastades med typ grillkorv och så drog vi iväg.
Det gick jättebra att köra. Vi hade det trevligt i bilen och såg verkligen fram emot att landa vid Mårdseleforsen för att mata mygg och njuta av korvgrillning tills de bestämde sig för att byta väglag mitt på vägen.
Precis innan en vänsterkurva bytte vägen karaktär från asfaltsbelagd finväg till en gammal grusväg med stora, rullande stenar liggandes över hela vägbanan.
Det gick inte så fort, men jag var oerfaren. Amazonen var motsatsen till baktung (inte framlätt) och stjärten på bilen började fladdra åt sidan.
Mitt vintervägssladdande lönade sig lite. Ända tills jag fick retursladd på retursladden och sladdade ner i diket med baken före!

När dammet hade lagt sig frågade jag mina vänner hur det hade gått med dem, och de mådde ganska bra. Amazonen var inte riktigt utrustad med nackskydd eller säkerhetsbälten och det var väl olämpligt just den kvällen också, men som tur var så tror jag mest att vi chockades lite.

Vi hade precis passerat en samling hus så vi stapplade tillbaka de hundratals metrar som behövde tillryggaläggas för att komma fram till bebyggelsen och så knackade vi på.
Det är aldrig roligt att ringa till någon och berätta att man precis har kört deras bil i diket även om det rör sig om Miriams pappa - men jag gjorde det ändå. Ungefär så här minns jag samtalet:
... tut  ... tut... (alltså telefontut, men det fattar ni väl?)
 - Miriams pappa, svarade han med en tv-tittande röst.
 - Ja hej, det är Fredrik, sa jag med en moloken röst.
 - Men tjena! Hur går det?
 - Jo, det är så här... att jag har kört i diket lite. Vi mår bra, men det är inte så kul liksom, fortsatte jag med lite gråt i rösten.
 - Jaha... svarade Miriams pappa lite förfärat, men ändå lugnt. Okej. Vad bra att ni mår bra. Var är ni för nånstans?
 - Vi är i ett hus bredvid vägen och vi fick låna telefonen här.
 - Okej. Jag kommer dit, jag ska bara kolla på Ludmila innan jag åker. Jag kommer.
 - Oh-okej... svarade jag lite förvånat men samtidigt lättad över hans otroligt avslappnade attityd gentemot mitt klanteri med hans fina, benvita, klassiska Volvo Amazon.

Jag tror inte att han kollade på Ludmila, för bara en kort, liten stund senare var han där.
Tiden vi väntade så har jag absolut INGA minnen från men jag minns att jag var väldigt glad när Miriams pappa bromsade in i deras vita Camry där vid vägkanten och att han konstaterade att det inte verkade vara sån stor fara med bilen heller.
Sån vill jag också bli när jag blir stor och mina barns kompisar kör i diket. Som Miriams pappa.

Och jag åkte inte till Mårdseleforsen den kvällen. Trots att det var en vänsterkurva jag hade sladdat i.


Ps. Om det är någon som har tilläggsinformation så får Du gärna lägga till den i kommentarsfältet. Jag vill också passa på att säga att det här är mina minnen och jag kan inte ansvara fullt ut för att de är helt sanna eller kompletta, men det är såhär jag minns dem.

Att sladda i vänsterkurva

Det var ganska halt på vägen till jobbet idag. (Hoppas inte mamma eller husfrun läser det här. Nej just ja, det gör de nog inte. Men skvallra inte för dem, okej?)
För mig så gör det inte så mycket om det är halt eller inte, för jag brukar anpassa hastigheten efter väglaget och de bilar jag hamnar bakom.
Idag var det inte så många bilar, det var mest bara jag och isbanan som var ute och njöt i vintervädret. (Hade så skjukt gärna suttit på en skoterled med en skoter under mig, men det fick duga med opel.)
Vägen jag åker till jobbet är ganska kurvig, och då är det viktigt att man kommer ihåg hur man gjorde när man var på halkbanan.

Min halkbanesejour skedde på Gunnarns Flygplats, en sommarkväll i typ juni. Pappa hade skjutsat dit mig (eller det var väl säkert jag som körde, men ni fattar?) och lämnade mig med de andra "privatisterna" och instruktören.
"Sommarkväll och halkbana?"  kanske du tänker.
Ja, är det någe konstigt med det? I Lapplands inland är det ju alltid 30 cm is på vägarna - eftersom isbjörnarna måste ha rättmätigt underlag för att må bra - inget konstigt med det.

Eller.

Värsta hightech var det: En bil, typ Volvo 940 (kändes hemtamt efter alla mil i Karlssons MNE) med fyra extra hjul på en ställning runt bilen. De här hjulen var liksom hydraliska och kunde alltså höja upp de ordinarie hjulen så att det blev mindre friktion => halare väglag fastän värmen gjorde hägringsdallringar på landningsbanan och shortsen satt som fastsvettade i tygklädseln på Volvon.

Nåväl.

Det var alltså här jag lärde mig hur jag skulle hantera väglaget som var idag. Den gången, på Gunnarns flygplats lyckades jag tappa kontrollen på Volvon så kapitalt så vi dörnade ut i sandfållan bredvid asfalten - ungefär så nära jag nån gång kommer att komma en Formel 1-avkörning...

Idag däremot så var det faktiskt vinterväglag men jag höll mig på vägen.
Men gosse i min låda vad jag sladdade!

Och då insåg jag det: Jag sladdar bäst i vänsterkurvor.

Sånt här triggar igång mina minnen.
Som till exempel när jag och min kompis (som vi kan kalla Steve eftersom han inte har gett sitt godkännande att figurera här på Kavelmora Ink och jag inte gärna vill röja hans identitet) var på väg hem till honom en kväll. Vi var ofta på väg hem till honom, för de hade så grymt bra fika hos honom.
Den här kvällen körde vi min systers Volvo 144. Röd och med sån här mysig klädsel och sportratt. En av världens bästa sladdarbilar, och det utnyttjades även denna kväll.
När man kör upp till Steve och hans föräldrar så åker man på en väg som heter Sandstensvägen. Det är en raksträcka som slutar i en t-korsning, där man bör svänga vänster (och precis där bor/bodde min gamla Franskafröken) innan man måste svänga höger igen.
Ett perfekt läge för sladdande.
Man ville alltså få bra förstaställ i vänsterkorsningen, få retursladd som sedan skulle hålla i sig så att man gled in i högerkorset och sen var det bara full fart uppför gatan (förbi min gamla jägarskolelärares hus) och vidare fram till Steves föräldrars hus. (Jaja, jag länkar väl en liten kartbild så ni fattar hur det ser ut i verkligheten eftersom jag är så kass på att beskriva. Och för tydlighetens skull så är inte flaggan på Steves föräldrars hus, utan mer på min jägarskolelärares hus. Som sagt tidigare, vill inte gärna röja folks identiteter.)

Det kanske låter lätt, men det är det inte. Kanske gjorde vi den sladdturen 15-20 gånger den kvällen, och coolaste av de misslyckade gångerna var när fronten på bilen plöjde in i snödrivan och det forsade snö över hela huven medans jag kämpade med retursladden och hoppades att de inte hade satt upp nåt elskåp i onödan den vintern... och det hade de inte.

Och även då var vänstersladden lättast. Lite som idag.